Geggit värre

Det svänger fort när det gäller vädret, -10 till +10 på två dagar med regnet från igår och inatt så har det mesta förvandlats till gegga. Inte så konstigt när det kommer en sådär 30mm regn på 12 timmar.
Eftersom det har bearbetats lite jordmassor här och var även denna höst så är framkomligheten med min eminenta barn/hövagn något begränsad. Blir inga överdrivet långa sträckor att bära men man blir påmind om hur jobbigt det varit alla år när påsarna bars ut. Lika så det eviga släpandet med vatten är så skönt med vattenkoppen i en av hagarna som minskar ner den sysslan betydligt och bättre ska det bli. Grävandet nu har lagt ner vatten och el upp till andra hagen också så nu ska bärandet minskas ännu mer. Blir bra när det är klart, bara öppna en kran för att fylla bajlan istället för att snubbla fram med tunga hinkar.

Dagen har annars bestått av mest ridning, har ändå bara hunnit med två hästar.
Är klurigt nu när dom inte går på bete då ska man lyckas klämma in ridningen mellan alla matningar.
Började iaf med att rida lektion på Fernando som jag tyckt fuskat sista tiden. Målsättningen var att få tag på bogarna som han skjuter iväg åt alla håll och kanter när han tycker det blir jobbigt. Men kan säga att jag fick det ganska jobbigt idag, han var spänd och hade inga planer alls på att jobba med mig, minsta lilla jag rörde på mig i sadeln så var det nån del av hästen som försökte fara iväg. Inte vackert eller bekvämt alls, det där med att hålla travtakten var skitjobbigt jag fick rida takten varenda steg för att det skulle flyta. Så fort jag tänkte att nu går det ju bra blev det till att börja om. Han är ju väldigt kännslig på om man som ryttare spänner sig och är han redan spänd och man försöker för mycket blir det gärna bara blaha. Så det blev till att nollställa huvudet på mig själv, börja räkna travtakt och andas. Efter några galopprundor där han fick gå lite mer framåt men jag ändå var noga med att han inte ändrade takten gick det mycket bättre även i traven.
Det är så frustrerande att sitta på honom när han stänger av, speciellt när jag vet hur fint han kan gå. Senast jag red honom regelbundet var i sommras och felet jag gjorde nu var att ställa samma krav på honom som jag kunde göra då i slutet av juli. Nu har han gått mest ridskola och lite uteritter så när jag kom och sa åt honom att börja jobba blev det för mycket krav vilket gav en spänd häst. Bot och bättring på mig, nåväl nästa gång kommer jag kanske ihåg bättre och låter bli att göra samma misstag.
 
Chantie tog jag på en riden upptäcksrunda runt gården, vill inte rida ut på henne själv än men det finns ganska mycket runt gården som går att utforska. Var en pigg dam i början som smög på det mesta så efter lite skritt gjorde vi några varv på ridbanan för att få bort spökenergierna ur huvudet på henne. Massa övergångar för att få det att sitta ännu bättre, jag får jobba för att hänga med i traven medan galoppen stämmer precis med mitt rörelsemönster. Är lite roligt när man har flera hästar att jämnföra hur dom rör sig och vad som passar var och en, jag vet ju vilka mina favoriter är. Efter en stund på ridbanan klarde vi av att gå och hälsa på både mördartunnan, läskiga stensockeln och sandskopan. Tillslut var det inte längre intressant att smyga utan damen promenerade vår lilla runda runt utan betänkligheter så som et ska vara, bara träna på med andra ord.

Med två hästar som krävde både koncentration och mycket muskelarbete så är jag rätt så mör i kroppen. När lektionerna var avklarade så fixade jag höet för imorgon medan jag väntade på att klockan skulle bli lagom fixa kväll tid vågade inte gå och sätta mig någonstanns för då hade jag väl somnat :P

Kommentera här: