Svårigheten med att inte veta

Jag har senaste åtta åren haft ridlektioner varje vecka på mina hästar utöver det jobb jag har på deltid, det blir långa dagar, ibland är det rent ut sagt skitjobbigt andra jättekul. Men nu står jag inför en förändring modellen större i mitt liv, tömma gården på hästar och söka in på utbildning istället. Allt för att senare stå bättre rustad att göra det jag vill, driva företaget på heltid.

Det jobbiga just nu är att inte ha alla svaren, vars ska alla hästarna?, kommer jag in på utbildningen? om inte vad ska jag göra då? Är så mycket som beror på andra saker att allt blir som så svävande tills pusselbitarna börjar falla mer på plats. Vilket gör det jättesvårt att besvara alla frågor jag får, känner mig som en skiva som hakat upp sig när jag svara vet inte riktigt. Men det jag vet är att det känns bra att ha tagit beslutet att göra en förändring även om jag ännu inte är helt säker på vad förändringen i slutändan kommer innebära. Men känner heller inget behov av att exakt i minsta detalj veta vad som kommer med den här halvhalten av mitt hästägarliv.
 
Tanken är att hästarna ska tillbaka i juni nästa år, sen om det blir så, det får framtiden utvisa. Visst kommer jag säkert sakna dom massor vissa dagar men med vetskapen om att dom inte är längre bort än att jag kan ta min bil och hälsa på känns det fortfarande bra i magen, i alla fall nu innan någon åkt.
 
Chantie är först ut att flytta och troligen den jag kommer sakna mest.

Kommentarer:

1 Anonym:

Du är en så stark persson så du kommer greja det här!❤

2 Emmy :

Det var jag som skrev!👆

Kommentera här: