Många timmar på en stallgång
Idag har jag stått många timmar på stallgången och tittat på när hästar blivit igenom kända och behandlade för de krämpor som kunde hittas i deras kroppar. Första passet blev från 9.30-11.30 sen lunch och en sväng med hovarna i smedjan innan jag återvände till kiropraktikern och tandteknikern som jobbade i stallet till kl 19.
Jag slutar aldrig förundras över hur snälla hästar egentligen är och hur mycket skavanker dom vänjer sig vid att ha och inte protestera märkvärdigt. Hovslagarparet som var här och jobbade med hästarna har så otroligt bra komplement i sina utbildningar att dom kan jobba med hela hästen. För det är verkligen ett pussel för att få hästarna att fungera och prestera vad vi förväntar oss av dom så gäller det ju att hålla dom fräscha. Ju mer jag lär mig desto mer vill jag veta och man inser att man blir verkligen aldrig fullärd. Det jag för 10 år sedan hade som sanning kan många gånger vara fullkomligt fel eller i alla fall mycket förändrat i mitt synsätt när jag lärt mig mer och fått fler nyanser. Det pussel som jag trodde bestod av 40 bitar är numera uppe i 400 bitar och när jag lär mig se fler nyanser ökar antalet bitar. Fötterna är otroligt möra efter den här dagen men huvudet väldigt nöjd.