Knasfisa till häst
Med en häst på boxvila är det en massa pysslande för att ha kompis inne hela tiden och på så sätt hålla det stressfritt i stallet. Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom den perioden.
Bestis fick agera kompis i natt och under förmiddagen, inget hon verkade misstycka till. Jag passade på att göra en ordentlig genomgång av henne med grundlig rykt samt utredning av man och svans det tar sin lilla stund så det gäller att passa på när man har tid.
Har flera dagar sett att alla hästarna är till bristningsgränsen fyllda av energi, det usla underlaget har inte varit inbjudande för massa rörelse i hagarna nu när det äntligen kom lite snö så har det varit välkommet. Bestis småtravade på vägen in i stallet igår tvärstannade och fnös, för att direkt trava vidare så det var inget fel på energinivån där inte. Så jag visste det var en bra ide att ta sadeln när vi skulle bege oss ut på ridtur.
Damen stod exemplariskt stilla när jag fixade sadelgjorden och justerade stigbyglarna så jag böjer mig ner för att knyta skosnöret utan att hålla i tyglarna... det skulle jag inte gjort. Snabb som en vessla så smiter hon iväg, travar glad i hågen i riktning mot hagarna men svänger i på lägdan och göra ett ärevarv där. När jag då skulle försöka fånga in henne så travar hon iväg med busglimten i ögat men bestämmer sig sen för att hon vill följa med mig.
När vi kommit iväg så var det en pigg och överenergisk dam som trippade på tåna för stenar och diverse andra saker vid sidan av vägen. Hon är inte svår att få att gå förbi saker men när hon är så pigg känner man det är som myror i fötterna och hon trampar mer luft än framåt, knasfian. En skön tur in på byn blev det med massa variationer i traven för att få både kropp och knopp att jobba på henne, men inte kändes hon trött när vi kom hem. Varm och lite nöjdare fick hon gå ut i hagen igen, hon tyckte dock det var för lite snö för att rulla sig ute i hagen var på väg flera gånger men ångrade sig och gick till lunchen istället.
Bestis fick agera kompis i natt och under förmiddagen, inget hon verkade misstycka till. Jag passade på att göra en ordentlig genomgång av henne med grundlig rykt samt utredning av man och svans det tar sin lilla stund så det gäller att passa på när man har tid.
Har flera dagar sett att alla hästarna är till bristningsgränsen fyllda av energi, det usla underlaget har inte varit inbjudande för massa rörelse i hagarna nu när det äntligen kom lite snö så har det varit välkommet. Bestis småtravade på vägen in i stallet igår tvärstannade och fnös, för att direkt trava vidare så det var inget fel på energinivån där inte. Så jag visste det var en bra ide att ta sadeln när vi skulle bege oss ut på ridtur.
Damen stod exemplariskt stilla när jag fixade sadelgjorden och justerade stigbyglarna så jag böjer mig ner för att knyta skosnöret utan att hålla i tyglarna... det skulle jag inte gjort. Snabb som en vessla så smiter hon iväg, travar glad i hågen i riktning mot hagarna men svänger i på lägdan och göra ett ärevarv där. När jag då skulle försöka fånga in henne så travar hon iväg med busglimten i ögat men bestämmer sig sen för att hon vill följa med mig.
När vi kommit iväg så var det en pigg och överenergisk dam som trippade på tåna för stenar och diverse andra saker vid sidan av vägen. Hon är inte svår att få att gå förbi saker men när hon är så pigg känner man det är som myror i fötterna och hon trampar mer luft än framåt, knasfian. En skön tur in på byn blev det med massa variationer i traven för att få både kropp och knopp att jobba på henne, men inte kändes hon trött när vi kom hem. Varm och lite nöjdare fick hon gå ut i hagen igen, hon tyckte dock det var för lite snö för att rulla sig ute i hagen var på väg flera gånger men ångrade sig och gick till lunchen istället.