När allt rullar fort...

Nu har det varit fullt upp ett tag. Vindrutebyte på bilen, besiktning, kastrering av Cactus med efterföljande promenader och sår att hålla koll på, jobb och årsmöte. Toppa det med ridning och lite målning så sammanfattar det ganska bra vad jag hållit på med sista veckan.

Nu i tisdags red jag först lektion på Shamir som var riktigt fin :)
För fyra veckor sen när jag red första lektionen i år var han riktigt kämpig att rida, ville inte böja sig, inte flytta undan för skänklarna allmänt motsträvig och stel. Men det var en helt annan häst nu, avspänd, mjuk och följsam. Som att dansa, så länge jag gjorde min del och förde så hängde han på och jobbade riktigt bra. Ett sånt pass som sätter ett leende på läpparna när man tänker tillbaka på det. Bommar, volter, övergångar var vad vi jobbade med.

Sen var det så fint väder att jag fortsatte och rida lite mer. Pirri fick ett pass på ridbanan, han hade visst till en början glömt bort att fram och bakben måste kommunicera när man ska ta sig över bommar. Så för att undvika kullerbyttor då jag satt barbacka, så hoppade jag av och jobbade honom vid hand över bommarna några gånger så det blev ett flyt i passagerna. Sen gick det mycket bättre, gick att få energi i svängarna flyt över bommarna inte många gånger han klonkade i. Men attans vilken skillnad på att rida Pirri eller Shamir, inte bara storleken utan sätter att röra sig och energin i rörelserna. Sen att hitta klapparna på Pirri, som jag knappt ridit alls de senaste åren då det varit Karin som haft hand om det i första hand, var lite klurigt. Men det är bara nyttigt att rida dom alla så man håller koll på vars dom fuska och hur man bäst får dom att hänga med i det man vill.

Sen så tog jag mig an Fernando, tredje typen av häst. Energisk lite otålig, gissar gärna det han tycker är roligt. Så mycket övergångar, vara stadig och tålmodig när han börjar gissa och vill för mycket. Men det gick riktigt bra, på honom får man variera övningarna ofta annars gör han själv så de bommar och koner som var ute på banan passade perfekt till det.
Galoppbommar har varit lite av hans akilleshäl, man kan komma ett bra kontrollerat tempo mot dom men sen när man kommit över första bommen har han mer eller mindre kastat sig över dom andra med huvudet rakt upp i vädret. Ingen jättebra kombination så blev många halvhalter innan och även över bommarna för att hålla ihop honom lite och se det funkade utmärkt. Blev några inte så lyckade överfarter men ju fler gånger vi gungade över desto bättre blev det. Innan vi avslutade passet så kunde vi trava över fem bommar som låg rakt över medellinjen svänga 90 grader och galoppera över tre bommar på spåret. Det kändes riktigt bra att han var så avspänd även när jag höjde ribban och krävde lite mer av honom.

Sen på kvällen när jag hade lagat mat och fifflat på massa inne så fick jag för mig att ta Bestis också. Där blev ledorden, -vänta på mig. Hon hade bråttom och försökte smygöka så fort hon fick chansen. Men när vi kommit överens om att takten skulle bibehållas över bommarna så var hon så där härlig att rida.
Så på kvällen var jag riktigt mör i kroppen men jag gick och la mig med ett leende på läpparna.

Igår var det däremot ett riktigt skitväder så jag höll mig inne och målade innertak och vägg. Tråkigt, men det ska göras det också. Väggen gick säkert dubbelt så fort som den lilla bit tak jag målade, synd att det är 3/4 av taket kvar...

Ikväll blir det kanske longering av nån häst får se hur mycket jag orkar så här efter jobbet.
Det var rejält med snö ifjol, hittade den här bland lite mobilbilder som jag tillsist lyckades få in på datorn

Månskenstur med trafik funderingar

Helt galet vad månen lyser upp när det är snö på backen.
Ikväll gav vi oss ut med Shamir, Chantie och Molly på en tur runt byn. Inga problem att se när man en strålkastare i månen. Men dom många skuggorna gjorde Chantie lite fundersam ibland, blev lite vingel när hon sneglade på någon snöklump här och där. Det har hitills aldrig varit några dramatiska skyggningar utan hon tittar lite och kliver nått steg längre in i vägen bara. Ikväll var i alla fall första gången vi var ute med henne i mörker med hela kittet med reflexer från topp till tå. Första och enda grejen hon stannade och tvekade för var när vi skulle över ån men efter att ha funderat några sekunde och fått upp Molly på sidan som lite moraliskt stöd så knatade hon över, lite frustningar efteråt som berättade att lite jobbigt var det att våga gå över men ingen större grej.
Det som är bra med henne är att hon allt som oftast släpper det som varit jobbigt/läskigt/konstigt direkt när man passerat, är som inget som finns kvar i henne när situationen är övervunnen.
Bilar med starka lysen hade hon inga problem med heller, första stannade vi för särerhets skull i ett vägskäl och väntade in, den andra kom bakom oss och svepte förbi utan att lätta på gasen märkvärdigt mycket, den tredje mötte vi och som hej tutade föraren lite lätt!
 
Det är lite märkligt att det finns dom som kör bil och tror att bara för det sitter människor på hästarna så kommer dom inte bry sig om en bil som kör snabbt och nära förbi eller till och med tutar. Våra hästar är trygga individer och klarar av att möta det mesta i fordonsväg. Men jag kan aldrig skriva under ett papper och påstå att mina hästar blir aldrig skrämd av nått i trafiken, det kan vara en kombination av nått som händer på sidan av vägen och att en bil hastigt dyker upp som gör att dom blir skrämda.
 
För många år sedan så var vi ute och red på 352:an, asfaltväg med en del trafik. Precis när vi var mitt på bron över ån kom det en tom timmerbil utför backen i riktning mot oss. Molly som jag då satt på tyckte vattnet nere i ån var lite spännande så hon gick och sneglade mot det och missade att det kom en lastbil. Chauffören som ville visa hänsyn hade släpp helt på gasen så bilen rullade ner för backen varför det knapp hördes något motorljud, när bilen är mitt för Molly så är lufttankarna fulla och det pyser om lastbilen. Hon blev jätterädd och hoppar framåt men inte nån större grej än så. Ingen gjorde nått fel då men den händelsen gjorde att hon i två års tid var jättebesvärlig att möta lastbilar med, hon vände gärna rumpan till och sparkade mot dom om hon inte fick tillfälle att försöka springa iväg. Men mycket jobb och tackvare att vi hade Bestis att använda som sköld funkar det numera bra att rida ut på henne i trafik, men det behövs så lite för att dom ska tycka traffiken är farlig.
Sen så kan man ju fråga sig hur många som kör bil skulle blåsa förbi i oförändra hastighet om det vore tre älgar som gick på vägrenen? För både älgar och hästar är djur och man kan inte veta vad dom tänker. Sen är det kanske så att färre tänker på att en häst väger också ganska mycket.
Vem vill ha 300-700kg häst igenom vindrutan på bilen? Inte jag i allafall, så till alla som kör bil blända av, sänk gärna hastigheten, håll ut ordentligt om möjligt och för guds skull tuta inte!!

Idag var det dags för kniven

I höstas väntade jag på att det skulle bli ordentlig vinter, sen blev det jul och nyår helt plötsligt men nu hade jag äntligen beställt till åt Cactus. Så idag anslöt han sig till gänget valacker.
Han har inte varit besvärlig att ha som hingst men det blir så mycket roligare för honom när han kan gå tillsammans med det stora gänget och hitta på bus.

Han har en mentalitet som är rätt så rolig, den finns i både Métisse och Molly så jag vet var den kommer ifrån :)
När han fick första sprutan lugnande så det enda som hände var att myrorna i fötterna försvann, han hade stenkoll på vad veterinären gjorde men samtidigt försökte han muddra ut mobilen ur min byxficka. Sen när han skulle få smärtlindring och nån till spruta så hade han störst problem med att han skulle måsta hålla huvudet ifrån vet, då kunde han ju inte kolla vad som hände!
När sen lokalbedövningen skulle sättas märkte han inte ens de första sticken, sen viftade han till med svansen en gång men det var allt.
Så det gick bra nu återstår bara att han ska läka ihop utan några komplikationer så på 3-4 veckor så ska jag förhoppningsvis kunna möblera om lite i hagarna och se om det blir lugnare..