Med två hos veterinären

Chantie och Pirri är duktiga på att prata hemma så kan lova att ta med dom tillsammans till veterinären var ingen höjdare för trummhinnorna. Skrik och Pip var lämpliga smeknamn för dom, till och med när de fått lugnande skrek dom till varandra. Men vi tog oss igenom dagen 9:30-14:30 och båda fick en ordentlig utredning. Vill inte ens tänka på vad alla röntgenbilder, bedövningar och sprutor kostade men viktigast av allt är att jag har fått lite mer rätsida på vad som felar.

Pirri kunde vi konstatera att han var 3 grader halt på ett framben efter sin vurpa i hagen, så han blev ordinerad vila och fick lite smärtlindring. Jobbigt bara när han matvägrade första dagen i sin hage inte bra för magen att vara utan mat och äta medicin :( Tack och lov så började han så smått äta andra dagen.

Chantie fick till slut efter omgångar av klämmande, böjande och longerande där hon skrek som en stucken gris, diagnosen inflammerat vänster bakknä och en kompensationshälta vänster fram i hovleden. Så nu är hon behandlad och ska åter om ett par veckor så bara hoppas det ger rätt svar på behandlingen.

Dala Western Games

Funderade lite fram och till om jag skulle ställa in mina planer på att åka ner till Lövåsen när Pirri kraschade i hagen. Men bestämde mig istället för att åka ner och ta med Shamir. Dels för att jag sett framemot att få åka iväg, prata med trevlig folk och ha lite kul, dels för att jag vet hur mycket jobb det är med att arrangera tävling och med inte jättemånga startande så blir det kännbart ekonomiskt om ett par ekipage stryks.

Så med ett ridpass i ryggen med den vita springaren så drog jag iväg på lördag morgonen och hämtade upp groomen/mediakvinnan/allt-i-allo min syster i staden innan vi rullade söder ut. Nu är det inte så att jag plockade med mig en otränad häst ur hagen utan det är bara andra som har ridit honom i och med att han går i ridskolan. Senast jag red honom på regelbunden basis var 2014, men han är inte på något sätt en ny häst för mig vi har gjort många hundra träningspass tillsammans.

Det är en bit till Lövåsen så efter dryga 7 timmar eller närmare 50 mil var vi framme utan missöden eller felnavigeringar. Regntunga skyar var vad vi anlände till men det lättade som tur var upp innan det var dags att springa den enda klassen vi var anmälda till på lördagen. Shamir var pigg och laddad efter att ha fått stå och vila sig ett par timmar i sin praktiska utefålla under tak, innan det var dags för start




Älska hur följsam han är att springa med, jag fick lov att bromsa honom lite runt alla delar av mönstret som innefattade trav då det var lite för mycket motor i honom. Kunde inte göra annat än att skratta åt honom när han tycker det är lämpligt att galoppera i sista travserpentinen. Grinden och ryggningen var det enda på den här rundan som inte blev riktigt bra. Jag kantade mig ordentlig när jag valde att göra grinden åt det hållet. Eftersom det var valfritt åt vilket håll man skulle öppna borde jag tänkt till att han skulle vara tveksam till att rygga mot transporten. Han ville mycket hellre vända och kolla in den, så hade jag öppnat grinden åt andra hållet så hade vi fått avsluta med huvudet mot transporten vilket mest troligt hade gått mycket bättre. Och i ryggningen blev han tevksam till vad jag ville då jag gav honom fel kommando när jag ville att han skulle flytta bakbenen. Skyller på att jag var ringrostig och därför blandade ihop mina småljud :P tur man då har en klok ponny som inte gör som jag säger utan väntar tills jag insett vad jag egentligen försöker få honom att göra och ger honom rätt kommando. Så vi inledde tävlande på bästa sätt med en kanonrunda och vinst :)
 
På söndagen blev det tajt mellan klasserna eftersom Pirri och Shamir inte tävlas i exakt samma klasser så blev alla klasser vi nu skulle starta i mer eller mindre efter varandra. Då herremannen måste stå ifred när han ska göra sina behov så blev det mycker spring mellan tävlingsbanan och hans lilla fålla. Var bara Trail B som blev svår att rida pga av nödig häst annars tajmade jag in pauserna bra för honom.

Vi började med en Showmanship B, där det egentligen bara var vändningen som inte blev bra han släppte sin pivotfot. Men i övrigt var det helt ok mönster vilket gav oss yterligare en vinst. I Trail at Hand B var det sidepassen som gick riktigt segt, men det har aldrig varit någon paradgren för honom, övriga delar av mönstret flöt på fint. Han missade att lyfta första hoven i de upphöjda travbommarna så ett minus där och ett lite klonk i en av skrittbommarna var det enda minus vi fick med oss. Vilket resulterade i en tredje vinst.
 
Sen var det bara att spurta iväg och sadla, här hade Shamir egentligen behövt längre paus för att hinna vara ifred tillräckligt länge för att bajsa. Men med ganska små klasser blev det inte tillräckligt med tid så blev till att rida en Trail B på nödig häst. I de långsamma delarna som bron och ryggningen blev det pluspoäng men sen när det kom till galoppen blev det inge bra, först ville han inte riktigt gå fram och sen blev det super-spurt så avståndet till bommen blev inte bra, han bröt av, klonkade i och styrningen funkade inte riktigt heller så där plockade vi med oss -6 i straff och -1 i bedömning. Det har man inte "råd" med, annars var det en hygglig runda med bara ett islag i övriga hinder och en -0,5 i bedömningen på travserpentinerna över bommar som blev kantiga och inte alls harmoniska svängar i. 63 poäng är ju ingen katastrof runda men när man har en bra häst höjer man kraven på sig själv och helst vill jag inte gå ut från en trailbana med mindre än 65 p för att vara riktigt nöjd.
 
Efter B Trailen kunde jag lämna Shamir i sin hage medan jag gick banan och tittade på ett par ekipage i Trail C, så när det var vår tur hade han varit på toa och gick mycket lättare att rida. Helt annat flyt och endast - 1,5 i straffpoäng gav en finfin runda på 70,5 poäng. Vi fick +0,5 på bron, travbommarna, serpentinen och grinden.
 

Sen gav vi oss på en Ranch Trail C, här var det ryttaren som trasslade till det. I släpan missbedömde jag hur långt repet var så fick stubben onödigt långt bak och höll på glömma att vi skulle trava i släpan när jag kom på det skänklade jag lite ojämnt varvid Shamir säger -ah, galopp. Ops, så kan det gå. I den avslutande galoppen hamnade vi galet framför bommen och eftersom Shamir inte är den hästen som taxerar genom att korta/länga galoppen utan han lägger helt sonika in ett travsteg om det blir galet så fick vi ett avbrott och så tog han den andra galoppen när han fattade ny. Lite spretig och ofokuserat från oss båda så poängen på 62 speglar det.

Efter en lunchpaus med massa gräs till Shamir hade vi båda samlat oss och fokuserat om för att avsluta dagen med en Versatile Horse. Mönster 6 har vi ridit några gånger förut men det här är inte en gren som Shamir kan glänsa i utan red den mest för kul och se om vi har fått nå bättre kläm på ridningen sen vi senast försökte. Grinden är ju vardagsmat, ryggningen tabbade jag mig och bad honom svänga för tidigt så han klev på bommen där i hörnet. Sepentinerna blev bra, tidigare har han gärna sprungit ifrån mig i dom. Någon stor och flachig ökad trav har vi inte, men lite ökning och framförallt inga galoppinslag i diagonalerna så de är jag nöjd med trots vi får minus i bedömningen. Sen gör vi inga stora snabba volter på reiningmaner så där får vi alltid minus. Spinna kan vi inte riktigt heller och i höger spinnen backade han lite så där blev det -1 i vänster klarade vi det med -0,5. Vilket är mycket bättre än senaste gången vi testade rida Versatile Horse då var det -1,5 på båda spinnen för han bara gick runt med rumpan. Sista galoppen fick jag för mig att han fattade fel men såg nu på filmen att jag i onödan bröt av för han hade faktiskt rätt galopp från början. Den här gången samlade vi ihop 63 poäng vilket är riktigt bra för att vara oss :)

Det var trevlig att få komma iväg och Shamir uppför sig alltid som den gentleman han är. Mycket nöjd är jag också över att ha fått premiär använda min orange outfit som inte kommer vara passande på Pirri.

Resultatet blev vinst i Jackpot Trail, Showmanship B, Trail at Hand B och Trail C.
Två andra platser i Ranch Trail C och Versatile Horse och en tredje plats i Trail B
 

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Att det svänger fort när man har med hästar att göra är ingen hemlighet. Jag har laddat och riktigt sett framemot att få åka iväg med Pirri och tävla i helgen. Tyckte mig ha fått riktigt bra koll på både honom och mig själv. Vi har kämpat med skrittbommar och upphöjda bommar så de går så mycket bättre än för en månad sen. När jag red i onsdags hade jag jättefin känsla, ryggningen fungerade bra jag hade fått kläm på hur långa steg han tar och hur han flyttar beroende på vars jag placerade skänklarna. Galoppombytena från vänster till höger som jag nästan blivit gråhårig över fungerade plötsligt och allt kändes väldigt bra.

Men säg den lycka som varar länge, senare på dagen ser jag hur han i hagen vänder och ska galoppera iväg med resten av hästarna. Bara det att han snubblar ordentligt, står på näsan och haltar tydligt efter den vurpan så någon tävling blir det inte med honom. Utan nu har jag bokat veterinärtid åt både honom och Chantie nästa vecka.
Så nu blir det Shamir som får hänga med mig och systrarna på tävling i helgen behöver ett litet avbrott i vardagen som snurrar väldigt fort emellanåt.