Farväl älskade vän

 
Året som gick blev ett långsamt farväl, alla skador fick mig gråta många tårar. Jag ville inte ge upp utan att ge dig tid att läka men när en skada läkt dök det snart upp något nytt. Jag sparar de fina minnen du gav, känslan att kunna rida med bara tanken och stunder av total stillhet. Vår tid tillsammans blev alltför kort jag hade tänkt att du skulle bli minst 25 år och hinna lära mig massa mer men det är inte alltid saker blir som man tänkt. Nu vandrar du på de evigt gröna ängarna och slipper ha ont. Vila i frid  <3

Sweet Bar Chantie
2009-05-30 * 2018-04-21
 

Just like fire... hot, hot, hot

Ibland behöver man inte ens lämna hagen innan man fått en känsla av vars det tilltänkta ridpasset skulle kunna hamna i för kategori. Pga av mindre roliga besvär som översvämning i stallet så hann jag inte rida något alls i helgen, så Chantie fick ett par dagar med bara hagvistelse. Det är inte så populärt i hennes värld, man behöver inte rida henne varje dag men hon vill få följa med ut och göra nått varje dag. Just nu står det högt i kurs att få klättra i snödrivor! och plumsa snö, jag blir inte riktigt klok på henne alla gånger men hon är charmig.
 
Det gick väldigt snabbt att få på grimman idag om vi säger så, hon skulle med och tänkte inte missa chansen. Redan på väg upp till stallet så var hon energisk, när vi sen kom så hon fick syn på vattendiket utanför stallet började hon blåsa upp sig. Man glömmer under året hur hon ser på vattendiken när man inte regelbundet måste korsa något. Tänkte jag tar väl chansen att träna kliva över 10-20 cm bred fåra med vatten, men betänk att det var nästan Grand Canyon i Chanties värld. Så efter mycket blåsande så laddar hon och hoppar stort men gömmer bakbenen som trampar ner i vattnet så det stänker, KATASTROF!! Usch och fy. Men med lite godis vid valda tillfällen samt knatande fram och tillbaka så minskade det farliga betydligt. Bannade mig själv lite att jag inte bara noterade att hon tyckte det såg suspekt ut och tog tag i promenerandet över efter ridpasset gissar att huvudspökena inte varit fullt så stora då, men gjort är gjort och vi gick klev över efteråt också på betydligt lugnare sätt. Här var det inte längre någon tvekan om att om jag inte skötte mina kort rätt under ridningen skulle jag få det jobbigare än nödvändigt. På med sadel och ut på banan, en sån här dag låter man inte henne skritta på lång tygel och leta spöken utan man rider aktivt i skritten från första steg utan att pressa henne så hon blir spänd. Så raka linjer och flytta bakdelen i vändningarna blev vår uppvärmning, ibland bara ett steg ibland ett halvt varv allt för att hon skulle behålla fokus på arbetet. När hon har sina energiska dagar brukar man få räkna med rivstarter i traven så jag blev lite förvånad att hon startade otroligt mjukt och fint. Första omgången travarbete var riktigt sansat, massor övergångar till skritt och hon jobbade fint. Men när jag fattade första galoppen ångade hon igång, full fart framåt inte så mycket i galoppen men traven efteråt och helt plötsligt var dom fina övergångarna bortblåsta och alternativen som erbjöds var tvärnit eller fullt ös. Bara andas djupt, prata med henne och lirka henne in i serpentinbågar och svaga öppnor. Inte göra någon stor affär av när hon bjuder galopp eller andra övergångar av sig själv utan bara hålla mig till planen. Mycket nöjd med hur jag lyckades kanalisera all energi för trots hennes försök att bara knökla ihop halsen och springa iväg med huvudet bakom lod så lyckades jag hålla ihop konceptet. Hoppas på att kunna bygga vidare på grundarbetet imorgon med en lite mindre het häst.
 
Svårt att motstå hennes charm, hon är typ alltid glad att se oss människor.

Hot like fire

Dom där dagarna när man sitter upp på Chantie och redan i första skritt stegen känner att det bubblar över då kan jag ibland önska mig lite mindre energi. Men samtidigt är det den energin som gör henne till en fantastisk häst, det gäller bara att kanalisera allt åt rätt håll. Att lyckas skapa samarbete istället för dragkamp.
 
Att börja med uteritt efter ett par vilodagar var ingen bra plan, hon älska att få komma utanför ridbanan så på så sätt var det en perfekt idé att rida ut men när man inte får röra sig i sadeln och än mindre peta på henne med skänklarna utan att få en häst som spänner upp och bubblar över så blir det rätt så jobbigt. Men strax över en timme var vi ute och travade en del, galopp var inget att ens fundera på med den ridkänslan blir alldeles för mycket häst. Lite hoppning blev det dock på hemvägen när vi skulle kliva över en liten stock som gick fint att bara gå över när vi var på väg bortåt. Smidig som en katt tog hon sig ett skutt över och försökte smita iväg i högre hastighet efteråt men jag var med på noterna så fick räcka med ett galoppsprång.

Ska ta tag i hennes energiöverskott till veckan, hoppas dagarna ute på praktiken inte blir fullt så långa som den här veckan har varit. Ska mjukstarta med longering tänkte jag då kan hon få ånga av sig lite energi utan att jag behöver sitta på henne. Sen är det bara att ta tag i problemet med att "springa ifrån ryttaren", ger väldigt lite korrekt träning med att hon springer runt som en travhäst i snabbjobb. Men har mitt system att få henne trevlig, mycket sidvärtsjobb krävs för att fånga upp all energi men på ett tag är vi förhoppningsvis tillbaka där vi var förra hösten.
 
Gäller att hitta bort från det där jobbiga läget när hon antingen bara krullar ihop halsen och springer eller kör huvudet rakt upp och springer.