Madickens filmdagbok del 2, Februari

Den största delen av Madickens träning den här månaden har skett från marken men det betyder inte att det inte är fysisk träning. Jag gillar att jobba hästarna från marken och jag gör i princip samma sak när jag rider som när jag springer bredvid. Det är flera fördelar med att jobba från marken, jag kan tex se exakt hur mycket dom korsar över sina bakben om vi jobbar med det. Visst känner jag när dom gör rätt när jag sitter på ryggen med men jag kan inte se hur stort övertramp dom har i steget när jag sitter på ryggen. På en otränad häst så slipper jag den extra belastning i vikt som utrustning och ryttare innebär. Men en häst som naturligt vill ha sitt huvud väldigt högt är det lättare att guida huvudpositionen till önskvärd höjd från marken än när jag sitter i sadeln. När jag har en konvalescent så kan jag jobba mycket uppbyggande innan jag börjar rida. Sen som en bonus så kan jag välja att strunta i att borsta hästen en dag när jag inte har så mycket tid eller om vädret är trist och köra 20 min markarbete i skritt och få hästen tränad fast förutsättningarna för ridning inte fanns den dagen. Så för mig funkar det väldigt bra att jobba hästarna mycket från marken. Madickens utveckling den här månaden är ett väldigt bra facit på det, för jag har ridit henne totalt fyra gånger resten av hennes träning har varit från marken.
 
Igår när jag red och filmade var det första gången jag provade att göra det som kommer bli skänkelvikning. Vilket hon förstod och gjorde jättebra, blev till och med sidepass ett par av gångerna. Hon flyttar nu undan för skänklarna så när vi svänger rundar hon sig för innerskänkeln och behåller balansen i svängarna även i trav.

När vi jobbat över bommar tidigare har hon haft fin koll på fötterna men igår blev det pannkaka när vi skulle prova och ta en lite längre serie. Hon fick syn på hunden och tappade koncentrationen för ett ögonblick, vips så klev hon på en bom å så stod hon på knä. Tur att hon är cool, inte minsta skärrad blev hon av att dratta på nosen. Utan jag hoppade av kollade att hon var okej i benen, fixade till alla bommar sprang med henne över två gånger innan jag satt upp och red ingen.


Full rulle idag

Som om det inte var nog att snön smälte till is så kom det 1mm snö i natt, nu ser man inte vars det är is. Livsfarligt att gå alltså, jag brukar ha en ganska positiv inställning till väder och vind, ja livet i allmänhet, då jag tror att man blir gladare i längden om man inte bara gnäller och se allt som är eller kan bli fel. Men vintern ifjol var inte rolig och ska vi få en till likadan så gråter jag en skvätt. Hästarna blir dunderpigga av att underlaget inte är så ridvänligt och då ökar risken markant att dom skadar sig själv eller varandra när dom då får fridamp. För när det blir för mycket överskottsenergi så pyser det förr eller senare över, då brukar det bli hagrace. När dom kör igång är det bara att sätta händerna för ögonen och titta mellan fingrarna medan man håller tummarna att allt går bra och inga skor flyger av. Brukar oftast vara Pirri som gör illa sig när det varit hagrace, har hänt både en och två gånger att när man kollar igenom hästarna efteråt ja nog är det hans ben det rinner blod från. Peppar, peppar hittills har det inte varit alltför allvarliga skador, eller ja Chanties operation nu i höst var följden av att hon blev sparkad i hagen förra året. Men inga hästar som fått benen avsparkade eller så, men dom är ute mycket och har stora hagar så det brukar vara rätt lugnt.

Eftersom jag tycker det är tråkigt att deppa ihop pga av vädret så bestämde jag mig för att rida ut och ta med hunden. Så in med Shamir och sadla, insåg att med kombinationen pigg häst och hund i skogen skulle det vara dumt att rida barbacka. Sen gav vi oss iväg på en härlig runda, jag tänkte innan att Shamir nog skulle ta det lugnt då terrängen är allt annat än platt. Men är man en pigg ponny kan man studsa sig fram även i skogen, så skritt och galopp var det gubben erbjöd idag och då är det bara att hänga med. För i skogen finns det inte mycket av hans finstämda känslighet som han har på ridbanan utan när man är ute gäller det att hålla tungan rätt i munnen och hänga med. Visst kan man styra och bromsa men att tro att man kan åka häst på honom ute är bara att glömma. Är mer känslan av att sitta på en 3-åring än en 23-åring när man rider ut på honom, man vet aldrig riktigt vad han kan hitta på. Så efter ha skrittat en bra bit off-road så kom vi dit jag tänkte trava lite, hann inte mer än börja korta tyglarna så galopperade Shamir. När jag då började bromsa honom drog han av ett gäng bocksprång så jag valde att fortsätta galoppera men att se till att jag reglerade farten. Red sedan ner för en rätt lång och hyfsat brant backe för att kunna låta honom springa uppför, det gick fort tillbaka kan jag lova och även utförsbacken togs i galopp en mycket kort sådan dock. För jag bad om skritt men fick en galopp som nästan stod still, kan lova att hunden hamnade något på efterkälken. När vi sedan skrittade hemåt gick Shamir så fort han bara kunde utan att trava så den tur jag trodde skulle ta 1 1/2 tim var avklarad på 1 tim. Både hästen och hunden var nöjd när vi kom hem så jag ska inte klaga, men någon lugn tur i skogen det blev det inte.

Hitta Bexi ;) hon har kamouflagefärg
Vi bor fint men inte platt, blir lite off-road ridning.

Sen har jag tränat Izzie och Cotten i sin hage, kom på att det funkar ju utmärkt att träna ta på grimma och knata runt lite i deras hage bara. För ska jag ta någon av dom från hagen behöver jag än så länge hjälp av någon för det går inte att lämna en av dom kvar själv i hagen. Har inte tid att fixa staket och skulle någon stolpe ryka så är det väldigt besvärligt att få ned någon ny nu med tjälen. Så vi tar det säkra före det osäkra än, men det blir helt klart bättre dom står inte lika mycket plåster på varandra nu när jag öppnat upp så Pirri och Rocky kan nosa på dom över staketen.

Madicken tyckte jag var orättvis när jag var och tränade med Izzie och Cotten så när jag var klar med dom fick även hon sig ett träningspass. Det svåra med henne är att hon får snöklumpar under skorna då vi inte vågade sätta snösulor och då är det lite svårt att jobba. Men när jag släppte lös henne på ridbanan för att gå och hämta en hammare att slå bort snön med så löste hon det på eget sätt. Hon drog iväg och sprang av sig lite energi, så då lossnade snöklumparna, när hon då bestämt sig för att hon sprungit klart så jobbade vi lite med böjning och starta traven i ett lite långsammare tempo. Hon förstår väldigt snabbt och vill verkligen göra rätt så bara det blir roligare underlag så ska jag börja rida henne också.


The wether can really make you depressed rigth now, as if it wasn't enough whit the rain that turned the snow into ice. During the night it came 1 mm snow so now you can't see were it's ice, really dangerus to walk with other words. Usually, I have a positive attitude to most things, because I do not think that things will be better if you whine. But last winter was like this and if we get another, I will probably turn into a whining bitch.

The horses allways get so fresh since the footing don't allow so much trotting and loping when it's ice. The risk is so great that they hurt themselves when they run around like crazy, becuse sooner or later they will get rid of the excess energy. Most of this times Pirri hurt him self in on or and other way with some scratches, but it's rare that they are badly hurt. It's only Chanties operation this fall that is the result of an pasture inury that turns out to be more severe than it first looked like, durnig the 14 years we have had horses.

Since I don't like to whine I deside to take Shamir and Bexi out fore a ride to make my mood better. This time I saddle up becuse I know that Shamir is hot to ride outside the paddock. He's more like a 3 year old horse when you are in the woods than the 23 year old he is. The terrain is anything but flat, so I thought he would take it abite easy, but it was full speed from start to finish. So what I thought should take 1 1/2 hour took just 1 hour, When I was thinking about troting, Shamir loped of and instead of fighting him I seet the speed. The old man know how to buck and when he is so fresh it's better to let him run some energy of. So after an hour out in the woods both horse and dog was satisfied.

Then I did some groundwork with Cotten and Izzie in their pasture, I can't take them away from each other yet because I'm affraid that the one remaining goes through the fence. But in this way I can train them without having someone to help me take them to the paddock or stable.
Madicken also got some groundwork but I took her to the paddock, due to she doesn't have snowsoles it''s hade to work her so much. The snow i buildning under her feets and I'm just geting afrid that she will hurt her legs. But she had no worries, when I turned her loose to go and get at hammer she ran of and the snow lumps flew away. So after her show, we worked with some bending and geeting a slower trot, since she is breed to be a racehorse. She tries and is very easy to learn.