Geggit värre

Det svänger fort när det gäller vädret, -10 till +10 på två dagar med regnet från igår och inatt så har det mesta förvandlats till gegga. Inte så konstigt när det kommer en sådär 30mm regn på 12 timmar.
Eftersom det har bearbetats lite jordmassor här och var även denna höst så är framkomligheten med min eminenta barn/hövagn något begränsad. Blir inga överdrivet långa sträckor att bära men man blir påmind om hur jobbigt det varit alla år när påsarna bars ut. Lika så det eviga släpandet med vatten är så skönt med vattenkoppen i en av hagarna som minskar ner den sysslan betydligt och bättre ska det bli. Grävandet nu har lagt ner vatten och el upp till andra hagen också så nu ska bärandet minskas ännu mer. Blir bra när det är klart, bara öppna en kran för att fylla bajlan istället för att snubbla fram med tunga hinkar.

Dagen har annars bestått av mest ridning, har ändå bara hunnit med två hästar.
Är klurigt nu när dom inte går på bete då ska man lyckas klämma in ridningen mellan alla matningar.
Började iaf med att rida lektion på Fernando som jag tyckt fuskat sista tiden. Målsättningen var att få tag på bogarna som han skjuter iväg åt alla håll och kanter när han tycker det blir jobbigt. Men kan säga att jag fick det ganska jobbigt idag, han var spänd och hade inga planer alls på att jobba med mig, minsta lilla jag rörde på mig i sadeln så var det nån del av hästen som försökte fara iväg. Inte vackert eller bekvämt alls, det där med att hålla travtakten var skitjobbigt jag fick rida takten varenda steg för att det skulle flyta. Så fort jag tänkte att nu går det ju bra blev det till att börja om. Han är ju väldigt kännslig på om man som ryttare spänner sig och är han redan spänd och man försöker för mycket blir det gärna bara blaha. Så det blev till att nollställa huvudet på mig själv, börja räkna travtakt och andas. Efter några galopprundor där han fick gå lite mer framåt men jag ändå var noga med att han inte ändrade takten gick det mycket bättre även i traven.
Det är så frustrerande att sitta på honom när han stänger av, speciellt när jag vet hur fint han kan gå. Senast jag red honom regelbundet var i sommras och felet jag gjorde nu var att ställa samma krav på honom som jag kunde göra då i slutet av juli. Nu har han gått mest ridskola och lite uteritter så när jag kom och sa åt honom att börja jobba blev det för mycket krav vilket gav en spänd häst. Bot och bättring på mig, nåväl nästa gång kommer jag kanske ihåg bättre och låter bli att göra samma misstag.
 
Chantie tog jag på en riden upptäcksrunda runt gården, vill inte rida ut på henne själv än men det finns ganska mycket runt gården som går att utforska. Var en pigg dam i början som smög på det mesta så efter lite skritt gjorde vi några varv på ridbanan för att få bort spökenergierna ur huvudet på henne. Massa övergångar för att få det att sitta ännu bättre, jag får jobba för att hänga med i traven medan galoppen stämmer precis med mitt rörelsemönster. Är lite roligt när man har flera hästar att jämnföra hur dom rör sig och vad som passar var och en, jag vet ju vilka mina favoriter är. Efter en stund på ridbanan klarde vi av att gå och hälsa på både mördartunnan, läskiga stensockeln och sandskopan. Tillslut var det inte längre intressant att smyga utan damen promenerade vår lilla runda runt utan betänkligheter så som et ska vara, bara träna på med andra ord.

Med två hästar som krävde både koncentration och mycket muskelarbete så är jag rätt så mör i kroppen. När lektionerna var avklarade så fixade jag höet för imorgon medan jag väntade på att klockan skulle bli lagom fixa kväll tid vågade inte gå och sätta mig någonstanns för då hade jag väl somnat :P

Hurrvigt värre

Idag är en sån där dag då jag verkligen önskar att jag haft ett ridhus. Har ikväll stått ute i 2,5 timme i regn på sniskan och haft lektioner. Varken jag, hästarna eller ryttarna uppskattade vädret särskilt mycket. Fick lov att efter två lektioner gå in och byta jacka, handskar och mössa för det var dyngsurt, nu när jag gjorde kväll åt hästarna var jag inne på min tredje jacka och handskpar.

Redan förra veckan hade ett gäng elever beställt på barbacka ridning så det var det fick bli det för alla gängen. Jag rider själv gärna barbacka det är bra för balansen, man känner väldigt väl när man hamnar fel över hästen för då tappar man balansen och jag inbillar mig att det är lättare att lära sig att hitta takten när man är utan sadel. För hästarna var det en lätt kväll med mest bara skritt och lite trav för vissa av dom, men ryttarna fick jobba desto mer med sig själva.

Pirri är lite trixig att rida när det blåser och regna för han vill helst bara stå still med rumpan mot vinden. När han går mot vinden lägger han huvudet på sned och vrider kroppen som en ostbåge, ser mycket lustigt ut. Men är man inte bestämd på honom så sätter han det i system att stanna och snabbt sno runt så han har rumpan mot vinden. Inte alltid så lätt då att sitta barbacka på honom då om man inte har bra balans och är snabb i benen, men det funkade ikväll, pluspoäng till mig för rätt kombinationer ;)

Det där med att fördela rätt häst till rätt ryttare är inte alltid så lätt, för hur förklarar man att en viss ryttare inte passar ihop med en viss häst när det är mesta dels 7-10 åringar man har att göra med. Men jämna mellanrum kan jag testa vissa kombinationer för att se om ryttaren hittat bättre balans eller kommit fram till vad jag menar när jag säger att man ska styra med benen. Men ibland är det bara att konstatera att kemin inte stämmer mellan häst och ryttare, då är det bättre för båda parter att dom inte behöver försöka samarbeta.

Nu hoppas jag att regnet lugnar sig till imorgon så jag inte behöver bli blöt när jag ska rida, undra bara vilken häst jag ska välja... får sova på saken och se vad jag är på för humör imorgon, hur hårt pass jag orkar med.

Det som ger energi att fortsätta

Igår när jag kom från jobbet var jag trött, less och kände inte alls för att packa in mig i massa kläder för att kunna rida utan att frysa i snålblåsten. Men efter lite husstädning tog jag ett djupt andetag, tog mig ut och hämtade in Chantie.

Trots att klockan var nästan nio när jag började borsta så ångrar jag mig inte en sekund. Hon har tack och lov börjat landat här hemma igen så nu kan hon stå still när jag gör i ordning henne, första veckan testade hon hela tiden vad som var tillåtet. Då höll tålamodet på att ta slut men konsekvens och lugn vinner i längden jag vet det, så även den här gången som det verka ;) Är fruktansvärt dålig på att borsta fort är en sak jag inte gillar att slarva med så det tog sin lilla stund innan vi kom oss ut på ridbanan. Började med att longera damen, vilket var nödvändigt gisses va pigg hon var. Bocka kan hon minsann så kändes bra att inte sitta på när hon gjorde av med den värsta överskottsenergin. Hon har aldrig provat att göra nått när jag sitter på, än så länge kanske ska tilläggas man vet ju aldrig men dom små liven nån gång lär bli den första.

Vi pysslar inte med så avancerade saker än så länge men hon är rolig att rida. Ingen häst man sitter och glider runt på utan man får koncentrera sig och rida ordentlig. När hon i början av passet är pigg så har hon dessutom ett sjujädrans steg att sitta i, rörligheten är det inget fel på där inte. Men jag vägrar sitta och rida med handbromsen i, utan det får helt enkelt gå lite mer framåt i början av passen hellre det än att hon blir framtung och hänger i tyglarna. Så vi jobbar på med övergångar och att alla delar av kroppen ska hänga med i svängarna. I galoppen är vi uppe i ett par varv åt gången nu innan hon behöver micropaus för att orka, bromsen funkar perfekt är så att
 
jag ibland inte hinner med och övergångarna till trav blir skritt eller halt :P

Hur som helst blev jag på bra humör att rida igår kväll var inte ens jobbigt att göra klart hästarna vid 23 tiden utan jag gick och la mig med ett gott humör. Det är just därför man orkar, hästarna ger energi trots allt jobb runt omkring så är det värt varenda svettdroppe. Lär inte bli någon tidig kväll för mig idag heller men det ingår liksom :)
Mina två envisa ston, som ler och långhalm...