Trist och regn väder, men vad gör det

Snön som kommit de senaste dagarna försvinner ju igen, tog fram cykeln härom dagen så jag hade ju tänkt få använda den också. Speedade till affären med cykeln igår kväll, var lite spännande med snömodd men gick bra fick motion på köpet när jag upptäckte att jag glömt att köpa lite grejer till matlagningen.
 
Praktiken är inne på vecka tre nu och en häst om dagen är ganska lämpligt för att inte få massa träningsvärk just nu, idag var det en pålle modell mindre som jag fick jobba på. Det är jobbigare med de mindre då man får stå mer hopkrupen när man jobbar, men dagens herreman var mycket trevlig så jag överlevde med bara lite svettningar :P Känns bra att vara ute och jobba varje dag nu börjar jag få in snitsen på hur man bäst använder verktygen. Orken i benen blir allt bättre, jag behöver inte pausa mellan att jag dragit av skorna och ska rensa, allt får ett bättre flyt. Blir mindre och mindre att korrigera i mina verkningar och ögat uppfattar skevheter bättre för varje dag som går. Framförallt så är det riktigt roligt att känna att jag kan nog faktiskt lära mig det här riktigt bra, inte som i början när man stod med stenhårda döhovar och funderade på hur i hela friden jag skulle kunna få till nått bra. Så bara att kämpa vidare, nu ska jag fila lite mer på byggandet av en ny verktygslåda lila tror jag minsann att den ska få bli, precis som min hovpinne ;)

En häst mindre

Har efter mycket grubbel, vändande och vridande nu tagit första steget till att minska hästbeståndet. Inget som hänt senaste halvåret fanns i mina planer, om någon frågat mig då vad jag skulle göra våren 2016 hade jag inte svarat studera till hovslagare. Ända sen jag startade mitt lilla företag för 8 år sen så har jag haft en vision om vad jag vill syssla med och ungefär under vilka former. Självklart har jag omformulerat vissa delar med tiden men kärnan, den röda tråden har hela tiden funnits där. I höstas så blev det därför en känsla av att mattan ryckes undan under mina fötter, även om jag när jag tänker tillbaka sett tecken på vad som höll på att hända. Men jag ville så gärna framåt att jag valde att ignorera det som hela tiden fanns där på en kant och gnagde. Det finns mycket jag kanske kunde gjort annorlunda men man kan inte ogöra det som är gjort utan bara lära sig av sina misstag och mindre lyckade beslut. Det är tur jag inte använder mascara så ofta för då hade jag sett ut som en tvättbjörn för jämnan av alla tårar av frustation och beslutsångest som jag fällt under den här perioden.

Nu måste jag ta beslut utifrån den verklighet jag befinner mig i just nu så därför har jag idag sålt Rosita till hennes fodervärd. Hon trivs väldigt bra och är mycket uppskattad av väldigt många så hon får en ordentlig dos av kärlek. Hon vann en klass under helgens klubbhoppning med sin tävlingskompis där nere så känns bra att lämna över henne <3 , även om jag känner mig lite nedslagen över att behöva sälja. Nu återstår att bestämma vilka mer hästar som ska säljas :/
 
 
 
 
"The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future or anticipate troubles, but live in the present moment wiesly and earnest."
Buddha
 
 
 

Vad är det som gör en cool häst

Har under dom två månaderna Cotten och jag bott på skolan, många gånger blivit imponerad över vilken cool häst jag har. Även andra i omgivningen har uttryckt sig positivt om hans uppträdande, började idag lite sådär filosofiskt fundera på vad som gör en cool häst. Föds dom coola eller kan man gör dom coola, med varning för en roman och att alla inte håller med, kommer här min syn på det hela.

Jag tror lite enkelt förklarat att en cool häst är en trygg häst så när man har skapat en relation till hästen som den är trygg med så blir den cool med omgivningen. Men nu skulle jag ju utveckla tänket...

Alltför många hästar gå runt och styr runt sina människor för att hästen inte är trygg med situationer den hamnar i utan att människorna är medveten om vad som händer, man ger (omedvetna) eftergifter vid fel tidpunkter, utvecklar och befäster beteenden som inte är önskvärda för det blir farligt när vi ska umgås med så stora djur.
Det handlar inte om att vi ska domdera och vara den allsmäktige ledaren utan bygga ömsesidig respekt lyssna till hästarna när de kommer med förslag men även kunna säga vänligt men bestämt nej om det behövs. Ett givande och tagande, för det gäller att kunna balansera övningar och situationer så man inte bara säger nej hela tiden. För hur roligt är det att umgås med nån som hela tiden säger -nej det där är fel! gör inte sådär! låt bli! men för f*n kan du inte lyssna på vad jag säger! nu gör du fel igen!! Jag blir i alla fall inte sugen på att försöka samarbeta med någon som har den inställningen utan stänger av öronen och väljer att göra nått annat. Det gäller även hästar vi måste uppmuntra önskvärda beteenden, peppa dom när det blir rätt eller om de tycker nått är svårt/läskigt och överösa dom med beröm när de visar att det försöker genomföra de vi vill. Kanske får man vid första tillfället mötas halvvägs till "målet" och vara nöjd med en utveckling i rätt riktning. Men det gäller att vara uppmärksam och i nuet när man umgås med hästar så man är medveten om vad man förmedlar och tillåter.
 
Små saker som att hästar är svåra att leda, man måste ha kedjegrimmskaft eller träns för att kunna kontrollera hästen. För mig känns det så fel, jag vill ha en häst som väljer att umgås med mig som tycker det är roligt och utvecklande att följa med, då behövs inga kedjor. Jag leder inte mina hästar lös, men mitt grimmskaft är sällan ständigt spänt, jag har inte en ständig dragkamp när vi är ute och går. Hästarna får se sig omkring det händer att vi stannar och tittar på saker, ibland så länge hästen vill ibland ber jag dem komma med innan de anser sig ha tittat färdigt för jag kan ha en tid att passa. Jag strävar inte efter en robot som lyder min minsta vink men en häst som är lättsam och trevlig att ungås med.