Fyra bommar.... del 1

Jag tycker det är rätt trist med att rida utan några bommar eller koner på ridbanan. Men ibland har man varken tid eller ork att släpa ut massa grejer, som tur är behövs det inte triljoner med bommar för att skapa bra möjligheter att träna. Man kommer väldigt långt på fyra bommar och att vara lite finurlig, så här kommer lite inspiration på hur man kan göra, kommer fler inlägg med övningar på samma grundmodell.

Jag använder sällan måttband när jag tränar till vardags utan måttar avstånd med mina fötter, i den här varianten hade jag sex fötter mellan bommarna vilket blir ca 180 cm. Mätar man sina egna skor får man sen räkna ut hur många hela eller halva fötter man ska ha för att det ska stämma. Sist jag hade den här figuren ute på ridbanan hade jag ett ekipage som tränade trail at hand, alltså att visa hästen i grimma över och mellan bommar då passade det utmärkt med den här övningen.

Det är utbildningsnivån på ekipaget som styr hur svåra kombinationer man gör, har man aldrig hållit på med liknande saker är nummer ett att kolla av att grunderna det vill säga start, stopp och ryggning fungerar utan spänning. Jag vill att mina hästar ryggar villligt med minimal tygelkontakt, oftas använder jag röstkommandot back samtidigt som jag tar lätt i tyglarna och vinklar bäckenet något framåt. Om man tränar in ryggningen från marken först med röstkommando så är det oftas väldigt enkelt att överföra det till ridningen. Ryggning är väldigt bra träning för hästarna då dom i en korrekt ryggning välver ryggen och jobbar ordentligt med bakbenen under sig. Tränar man dessutom att rygga i alla möjliga situationer så blir det ett steg till en bättre kommunikation och tillit.
 
Med en ny eller ovan häst skulle jag inte rygga hela figuren utan nöja mig med att rida in halva bomlängden, göra halt och rygga ut. Sen kan man öka svårighetsgraden och rygga en hel bomlängd. Att göra figuren bakvänt och börja med nosen mot bommarna för att vända, sedan rygga in mellan bommarna gör saker och ting svårare. Då ska man inte bara kunna göra en bra vändning utan även kunna styra in hästen i ryggningen mellan bommarna. Den här figuren är bra då det är långt mellan bommarna och man har lite vingelmån när man börjar träna att rygga in mellan bommar. Vissa hästar tycker det är obehagligt att rygga in mellan föremål, men börjar man med att gå in, rygga ut så får man bygga förtroende i små steg tills man kan rygga in mellan saker. Steget innan att göra vändning, rygga in är att rida igenom och stanna utanför för att rygga in.
 
Med en välutbildad häst kan man galoppera in, göra halt, rygga, vända 360 grader och fortsätta rygga ut i ett svep. Vägen dit är att metodiskt jobba i små steg, göra det enkelt för hästen och komma ihåg att berömma alla försök till att göra rätt.

Respekt, tillit och att våga släppa kontrollen

Oavsett vad man håller på med finns det alltid de som är väldigt tydliga med sina åsikter och tänker/tycker man inte som dom tycker man fel. I min verklighet är det inte svart eller vitt utan finns en hel massa nyanser där emellan. De finns de som stenhårt driver att all ridning borde ske utan bett i munnen på hästen, jag gillar bettlöst men har också stött på häst som blev otroligt irriterad och frustrerad av att ha något på nosen. Han visade tydligt missnöje om man red med grimma, sidepull, hackamore eller dyl, men med ett bett så var han nöjd och villig att jobba. Så det är minst lika viktigt att lyssna på vad varje individ har för uppfattning om vad som är bekvämt och bra. Nosgimmor har jag dock inte på mina hästar för jag vill att dom ska kunna visa missnöje mot en hand som inte sköter sig på ett trevligt sätt. Att då försöka maskera en gapande mun med att snöra ihop den är inte förenligt med god ridning i mina ögon.
 
Med alla hästar har jag olika målsättningar för att lättare motivera mig själv dagar när allt inte är så roligt. Med Chantie har jag hamnat i änden att henne vill jag kunna rida utan utrustning, vet inte riktigt hur den målsättningen uppkom tror den har vuxit fram med tiden. Hon är ingen häst man packar in i bestämda ramar utan gäller att få henne att tycka det arbete man ska utföra är kul. Hon har aldrig varit riktigt hundra procent nöjd med bett, men hon gillar inte heller att ridas i grimma/sidepull. Ungefär här tror jag målsättningen med henne har vuxit fram ur, de gånger jag kravlöst bara satt mig på ridbanan utan sadel och träns är de gånger hon varit magiskt fin att rida. Utan utrustning måste man respektera hästens svar på ett annat sätt än när man har möjligheten att "bestämma" över vad man vill ska hända. Sen det där lite läskiga, jag måste helt och fullt ut lita på att vi tillsammans reder ut vad som kan tänkas hända i omgivningen. Magkänslan säger hon kommer aldrig trivas som tävlingshäst, jag gillar att åka på tävling men inte till vilket pris som helst. Ska jag tävla är det med en individ som tycker det är helt ok att dra med mig ut på äventyr och göra det som förväntas av en tävlingshäst. Så vi jobbar vidare mot mitt mål att våga/kunna rida henne fullt ut men mer på hennes villkor. Dagens ridpass var hon fin, mjuk och villig så efter 30 min tog jag av tränset och skrittade av. Hoppas jag kan börja imorgon där vi slutade idag.