Promenera mera

Jag har i dag gått många steg, Bexi fick sig en ordentlig morgonpromenad, sen när vi var färdig med hovslageriet idag så var jag ute med henne i ytterligare 1,5 tim och sen fick sig Cotten en promenad på 4,5 km. Så nu måste jag ha kommit upp i mina 10 000 steg för dagen, behöver inte direkt känna att jag inte är aktiv på det här sättet. Måste dock medge att mina benhinnor protesterar lite just nu så även om jag gått på varierat underlag och bytt skor mellan promenaderna så är det lite jobbigt. Blir till att ta det lite lugnare imorgon med traskandet.
 
Fina vovvan, lovar att hon var riktigt blöt och skitig när vi kom tillbaka, älska våren ;)

Skoldagen bestod av besök hos ett par ponnytravare, var så lyxigt att vi var bara två elever på en lärare så vi fick vara med och dra skor, rensa, verka och nita. Lite trixigt att hitta bra arbetsställning när pållen bara är en meter hög men otroligt snäll och tålmodig så även om det tog betydligt mer tid så fick dom fina nya skor.
Så efter en bra dag i skolan och massa promenerande så avrundar jag dagen med näsan i lite kursliteratur.

När man tar klivet ett trappsteg upp

De flesta som tränat häst eller lär sig rida själv känner nog igen sig i den där känslan när man kämpat och kämpat men inte får till det där man jobbar så hårt med till 100%, men så en dag så fungerar det bara. Ungefär som att inlärningen är en trappa där varje trappsteg som ska bestigas är den där tiden det tar att lära in och befästa något nytt. När det sen lossnar och fungerar är det en så eufoisk känsla som man kan leva på i flera dagar.
 
Cotten har nu i veckan tagit ett steg upp i sin utvecklingstrappa, från att ha varit lite motvillig och kämpat emot när jag har bett om förflyttning och böjning så flyter det på otroligt lätt nu. Det började redan i förra veckan, blev inte sämre av det fina träningspasset vi fick till i fredags och dagens ridning var riktigt rolig. Jag jobbade mycket övergångar idag för att han inte skulle hamna i ett läge där det blev för jobbigt för musklerna att jobba korrekt. Emellanåt när han travar nu så svingar han ryggen så mycket att han nästan skickar mig ur sadeln, riktigt häftig känsla att han tar i så mycket frivilligt. Av bara farten så kan jag nu be honom flytta skänkelvikning i både skritt och trav och han kan koordinera sig. Så det är verkligen ett hopp framåt i utvecklingen, måste dessutom dra sadelgjorden ett hål till för att kunna sitta upp utan att sadeln ska glida.

Känslan av att våren är här nu fullt ut, idag fick jag lov att besöka spolspiltan för att spola av Cottens mage och ben som var indränkt i blöt lera. Täcket var för den delen också indränkt i droppande lera så var inte så mysigt att ta av det, men hästen var bara lerig till hälften så sparade lite tid vid rykten men tar desto mer tid sen att rengöra täcket när det torkat.

Spontant inbokad träning

När jag red Cotten på torsdagskvällen blev jag spontant sugen på att träna så hade tur att det fanns plats ledig på clinicen under fredagsmorgonen. Så jag och Bexi var uppe före tuppen för att hinna fodra morgon höet vid kl 06 så Cotten inte skulle behöva springa runt med paltkoma.

När vi sen kom ner till ridhuset började ridpasset allt annat än bra, Cotten fick panik när vi hade skrittat bara ett halvt varv i ridhuset. Tog mig ett par sekunder innan jag insåg vad det var som gjorde honom så rädd, en av hästarna hade flätad svans och när han viftade ordentligt på den lät det som ordentliga pisksnärtar. Så det var bara för mig att sitta av och försöka lugna ner Cotten i hans panikattack. Var inte läge att sitta kvar i sadeln när han började resa sig och kasta sig baklänges. Så vi körde "följa John" med den läskiga hästen, blev lite bättre men att få hästen bakom Cotten gick bara inte. Tur i oturen vara att det var ett ekipage som ridit träningstiden innan våran, så den farliga svansen försvann ur ridhuset och Cotten kunde börja andas igen. Men tanken som kom upp i huvudet mitt var vad har Cotten varit med om som gör att han reagerar så stark på just det ljudet, han bryr sig väldigt lite om när det rasar från tak, bilar kör förbi, dörrar som smäller igen i blåsten eller hundar som skäller, men just pisksnärt får honom att krypa ur skinnet...

Eftersom vi var två som red samtidigt passade det utmärkt att Cotten och jag fick lite tid där i början att bara komma i fas. När vi sen började jobba med tränarögon på oss kämpade han på riktigt bra. Perfekt att få en check med tränare som kan ge mig feedback på det jobb vi gjort hittills. Väldig basic att bara hitta en avslappnad position där jag kan be honom flytta undan bogarna utan att vi tappar varken takt eller position på volten. En lite lustig grej med Cotten är att han fibblar väldigt mycket med bettet i munnen men han är så mjuk i stödet, har aldrig varit med om en häst som varit så. Vanligast är att en häst som grejar mycket blir tung, bitig och känns obekväm med bettet men han är inte så. Funderar på om det är en grej han gör när tankeverksamheten går på högvarv, måste fundera och analysera det där lite mer. Tidvis var Cotten jättefin, sen att han inte har orken att hela tiden jobba korrekt är en skitsak i sammanhanget för han försöker och kämpar. Jag tycker inställningen är så viktig när jag jobbar med hästar, kan jag inte få dom att tycka det är kul, meningsfullt och vilja kämpa med mig är jag ute på djup vatten. Hade tänkt att be nån av läktarfolket att filma oss lite men glömde som av det när jag fick fullt upp med att få Cotten lugn där i början så tyvärr har jag inget som kan ge mig visuell feedback på det jobb vi gjorde utan får förlita mig på min egen känsla och de som tittade på och tyckte det såg fint ut. Vi var båda rejält svettiga när vi var klara men rid/växthuset blir ju väldigt varmt när solen tittar fram så var skönt att ha en tidigt ridtid. Är lite sugen på att försöka boka in ett pass vid nästa tillfälle som är i april, måste bara kolla hur jag kan få kalendern att stämma med det.