Superkrafter önskas

Nu när sommaren verkar ha anlänt och andra människor har ledigt från skola och jobb så önskar jag mig lite superkrafter som att kunna klona mig eller stanna tiden så jag hinner lite mer varje dygn. Men än så länge har jag inte kunnat framställa några övernaturliga superkrafter så jag får nöja mig med att prioritera och hitta någon typ av balans mellan måste och vill. Tvättberget är mindre i stallet, jag har lite mer färdigt i huset medan hästarna får ledigt så jobbar jag så mycket jag bara förmår för att få i alla fall något som jag kan kalla klart.
 
Jobbigast är när andra oavsiktligt (tror jag iaf) gör mig påmind om allt jag inte hinner med. Min lilla hund hinner jag inte göra mycket med, men hon sitter inte själv i en hundgård hela dagarna så någon stor nöd går det knappats på henne bara mitt huvud som säger att jag borde göra nått med henne. Kvällarna när jag bor på skolan blir jag bara rastlös över allt jag skulle kunna göra hemma men det är inte hållbart att pendla 26 mil om dagen, så jag försöker göra kontorsjobb på kvällarna så är det bortgjort när jag är hemma på helgerna och jobbar med annat.

Är så mycket jag vill få ordning på för att kunna skapa en bättre struktur på allt så jag inte känner mig som ett lakan som snart slits sönder för att alla åtagande är så utspridda. Men jag har en plan, långsiktigt alltså och det innebär att det är kommer vara ett skitår med massa merarbete för att få allt att gå ihop och få tillvaron hållbar. Så när det känns som jävligast så upprepar jag mitt mantra, det är ett slitår men nästa år bor jag i ett varmt nyrenoverat hus och ska också få ha semester. Då blir det lite lättare att titta på hästarna i hagen som jag inte hinner med att rida utan att få dåligt samvete eller att spackla vägg innan jag åker på jobbet för att kunna måla en stund på kvällen efter jobb.
 
Jobbar på att hitta en bra sommarkänsla jag med

Cottens födelsedag

Idag är det Cottens tur att fylla år, han blir nu 16 år så helt purung är han inte. Men konstaterade häromdagen att Shamir var 17 när han flyttade till mig, då var han inte alltid så enkel att rida speciellt inte ute, men nu är han en superhäst på banan för de yngre. Så jag hoppas få ordning på Cotten lika bra för han är en väldigt bra storlek och modell på, utvecklingskurvan går åt helt rätt håll så det verkar lovande.
 
 
 

Hovar, i alla former och storlekar

Utbildningen rullar vidare, vi har varit inne i en period med mycket varmsmide nu, framskor till bakskor och vise versa. Allt för att lära oss att hantera verktyg, värme och material på rätt sätt. Ska ju i slutändan klara av att göra en sko från plattjärn, känns en bit bort än om vi säger så. Blir många värmningar där man inte hinner göra nått med formen på skon för man tänker fel när man greppar med tången, frustrerande men det är bara att kämpa på. Vissa gånger får man in ett bra flyt när man jobbar men när man kommer nästa dag så funkar ingenting. Det jag har upplevt jobbigast har dock varit ljudet från gasolbrännarna trots att jag har hörselskydd på mig så är jag helt tom i huvudet efter en dag i smedjan när de är igång.

Lite häst har vi fått jobba på också, mest avskoningar då skolhästarna ska ut på sina beten. Men idag var vi ute på fält och träffade på en häst modell större, närmare bestämt ett kallblod på typ 1200 kg. Hovarna var inte alltför roliga i utgångsläget men efter att mest hela gänget hovslagare jobbat på pållen på ett eller annat sätt så var det rätt så okej. Fotade lite men tyvärr kom jag inte ihåg att jag hade kameran med mig innan framhovarna redan var klara. Men på båda framhovarna hade insidorna flutit ut så det såg ut som två jättestora stortår på hovarna. Bak var det bara ena hoven som var i knasig balans. med en insida som var 1,5 cm högre än utsidan är jag fascinerad över att hästen inte var halt eller verkade missnöjd. Men de fyrbenta är otroligt toleranta med tanke på vad vi människor utsätter dom för av okunskap, för jag hoppas verkligen att merparten av hovslagarna ute i vårt avlånga land inte är nöjd med en skoning som såg ut som den här hästen i början. Utan att det var någon som inte visste bättre som utfört skoningen och om den någon hade kommit tillbaka idag hade börjat fundera på varför hovarna blev så sneda och konstiga efter förra skoningen. Tror hästen blev nöjd efter dagens skoning i alla fall, såg trevligare ut när den gick från skospiltan än när den kom gåendes dit.