När planen håller

Efter två ordentliga ridpass måndag och tisdag fick Chantie en SPA-dag på onsdagen, rykt, massage och en promenad. En superspännande promenad men inget hårt fysiskt jobb bara massa spaning på vattnet i älven och annat som dök upp och var sevärt.

Så igår var det spännande och se på vilket humör damen skulle vara, hade lyxen att få komma till färdig borstad häst där på kvällen efter jobbet. Rapporten var att hon hade varit dryg att borsta och inte ville låna ut hovarna för hovkratsning :/ Hade varit i mina skåp och rotat fram massa bett för att testa och se om jag kunde hitta något som skulle falla henne i smaken. Har haft ett rakt Kimblewick med tungfrihet där jag satt tyglarna så det inte blir någon hävstångseffekt, det har fungerat helt ok så länge hon inte varit alltför het. Men nu har hon ångat på lite väl hårt ett tag och då kryper hon bara bakom hand vilket gör det väldigt svårt att komma till någon bra ridning. Blev lite full i skratt när jag stoppade in ett bett i munnen utan att ha något träns kopplat till det och hon bara höll det kvar i munnen. Inte ens när jag gick för att hämta ett träns spottade hon ut det, måste ju vara ett bra betyg. Så vi testade det bettet under ridpasset och det gav en betydligt bättre känsla inte lite mycket ducka undan och fladdra med frambenen utan mer stadigt utan att bli dragigt. Så planen är att fortsätta på inslagen linje och nu använda det här bettet ett tag så hoppas jag på mer ridbar häst.
Knas häst :D

Under vatten

Det finns saker som man helst hade sluppit, som att komma till stallet och finna det översvämmat. Vet att risken är överhängande för att få vatten på fel ställe då planering av diken inte är super och underhållet av dom varit minimalt när stället inte använts. Men jag hade inte förväntat mig översvämning i januari, så lite surt var det allt.
 
Alla ponnyboxarna genomblöta, tack och lov hade inte alla golvbrunnarna frusit (är ett kallstall) utan det rann undan i en av dom men vattennivån var ändå 5 cm på ena sidan av stallet. Inte roligt, spånsäckar, hö ja allt som befanns sig på golvnivå var blöt. Som inte det var nog så stod det 15 cm vatten framför dörrarna till förrådet där allt torrhö förvaras ganska lätt att hålla sig för skratt då. Nåväl det går inte att blunda och hoppas att saker ordnar sig utan bara att kavla upp ärmarna och ta tag i skiten. Skotta ut allt blött spån från boxarna, tungt vill jag lova men golven blev fint skurade av allt vatten som trängde in. Tog in ett gäng bommar från ridbanan och la upp på boxväggarna och ordnade på så sätt förvaring för spån och hö ovan golvnivå. Fick hjälp av pappa att hugga upp en ränna och fick på så sätt bort en del av vattnet tills vi fick tag på en ånggenerator och kunde tina upp trumman vid bäcken så vattnet höll sig till sin rätta fåra och inte tog omvägen igenom stallet. Tyvärr så står det fortfarande en del vatten mot husgrunden så kommer ta ett tag tills det är torrt inne i stallet igen. Marknivån närmast höförrådet är betydligt lägre än övrigt så dit hamnade ju allt vatten som redan rymt från bäcken, efter att kört iväg närmare 300 l vatten med skottkärra kunde vi öppna dörrarna och konstatera att det var fullt med vatten inne i förrådet också. Balarna stod på pallar med det räckte inte till för att hålla de torra så understa lagret var blöta. Men det övre lagren var det föräldrar som var snäll och bar över medan jag hade lektion så det mesta gick att rädda.

Just like fire... hot, hot, hot

Ibland behöver man inte ens lämna hagen innan man fått en känsla av vars det tilltänkta ridpasset skulle kunna hamna i för kategori. Pga av mindre roliga besvär som översvämning i stallet så hann jag inte rida något alls i helgen, så Chantie fick ett par dagar med bara hagvistelse. Det är inte så populärt i hennes värld, man behöver inte rida henne varje dag men hon vill få följa med ut och göra nått varje dag. Just nu står det högt i kurs att få klättra i snödrivor! och plumsa snö, jag blir inte riktigt klok på henne alla gånger men hon är charmig.
 
Det gick väldigt snabbt att få på grimman idag om vi säger så, hon skulle med och tänkte inte missa chansen. Redan på väg upp till stallet så var hon energisk, när vi sen kom så hon fick syn på vattendiket utanför stallet började hon blåsa upp sig. Man glömmer under året hur hon ser på vattendiken när man inte regelbundet måste korsa något. Tänkte jag tar väl chansen att träna kliva över 10-20 cm bred fåra med vatten, men betänk att det var nästan Grand Canyon i Chanties värld. Så efter mycket blåsande så laddar hon och hoppar stort men gömmer bakbenen som trampar ner i vattnet så det stänker, KATASTROF!! Usch och fy. Men med lite godis vid valda tillfällen samt knatande fram och tillbaka så minskade det farliga betydligt. Bannade mig själv lite att jag inte bara noterade att hon tyckte det såg suspekt ut och tog tag i promenerandet över efter ridpasset gissar att huvudspökena inte varit fullt så stora då, men gjort är gjort och vi gick klev över efteråt också på betydligt lugnare sätt. Här var det inte längre någon tvekan om att om jag inte skötte mina kort rätt under ridningen skulle jag få det jobbigare än nödvändigt. På med sadel och ut på banan, en sån här dag låter man inte henne skritta på lång tygel och leta spöken utan man rider aktivt i skritten från första steg utan att pressa henne så hon blir spänd. Så raka linjer och flytta bakdelen i vändningarna blev vår uppvärmning, ibland bara ett steg ibland ett halvt varv allt för att hon skulle behålla fokus på arbetet. När hon har sina energiska dagar brukar man få räkna med rivstarter i traven så jag blev lite förvånad att hon startade otroligt mjukt och fint. Första omgången travarbete var riktigt sansat, massor övergångar till skritt och hon jobbade fint. Men när jag fattade första galoppen ångade hon igång, full fart framåt inte så mycket i galoppen men traven efteråt och helt plötsligt var dom fina övergångarna bortblåsta och alternativen som erbjöds var tvärnit eller fullt ös. Bara andas djupt, prata med henne och lirka henne in i serpentinbågar och svaga öppnor. Inte göra någon stor affär av när hon bjuder galopp eller andra övergångar av sig själv utan bara hålla mig till planen. Mycket nöjd med hur jag lyckades kanalisera all energi för trots hennes försök att bara knökla ihop halsen och springa iväg med huvudet bakom lod så lyckades jag hålla ihop konceptet. Hoppas på att kunna bygga vidare på grundarbetet imorgon med en lite mindre het häst.
 
Svårt att motstå hennes charm, hon är typ alltid glad att se oss människor.