Winter wonderland

Snöandet har förvandlat landskapet till ett enda vitt fluff, nackdelen är att en stor del av snön har kommit vid mild temperatur och därför fastnat på allt. Stängslet kring hagarna har vi fått gått och skaka av varje dag för att trådarna inte ska ligga nere på marken, har fått höja undre tråden i en av hagarna för den hade hamnat under snönivån. Träden är så snötyngda att grenar som varken hästarna eller jag nått tidigare nu hänger bara strax ovanför marken. Bara hoppas strömmen inte försvinner, blir lätt så när det är mycket snö i skogen.
 
 
Svårt att få det vackra rättvist på bild, bättre bilder har jag i kameran men den ligger kvar i stalljackan sen vi fotade Izzies hovar när vi verkade igår kväll. Vilket var ett projekt i sig men det ser bättre ut nu än det varit så det är bara att gnugga på lite i taget tills hovarna är som dom borde vara och träna henne så jag vågar låta hovslagaren jobba med henne. Vägrar att riskera hovslagarens hälsa pga av lynnig häst, är mitt ansvar som hästägare att hästarna jag låter henne jobba med kan stå stilla och inte har som system att rycka ifrån hovarna.
 

It has been snowing alot the last days, transforming the landscape into a white fairytale. The downside is that it's been mild so the snow has stuck to everything. We have been forced to clean the fence wire everyday for it not to hang down on the ground. Now we can just hope it won't be at power failure, always a risk when the snow gets heavy on the trees.
It's hard to capture the beauty in a photo, I have better pictures in the camera but it's still in the stable since yesterday when we documented how Izzies hoofs looks like. Did some triming on her so it looks alot better but it take time since she isn't the type of horse that just stands still when you pick up her feets. So we have some work to do before I'll let my farrier trim her. It's my responsibility as horse owner to ensure that the farrier don't risk her health beacuse my horse can't stand still.

Full rulle idag

Som om det inte var nog att snön smälte till is så kom det 1mm snö i natt, nu ser man inte vars det är is. Livsfarligt att gå alltså, jag brukar ha en ganska positiv inställning till väder och vind, ja livet i allmänhet, då jag tror att man blir gladare i längden om man inte bara gnäller och se allt som är eller kan bli fel. Men vintern ifjol var inte rolig och ska vi få en till likadan så gråter jag en skvätt. Hästarna blir dunderpigga av att underlaget inte är så ridvänligt och då ökar risken markant att dom skadar sig själv eller varandra när dom då får fridamp. För när det blir för mycket överskottsenergi så pyser det förr eller senare över, då brukar det bli hagrace. När dom kör igång är det bara att sätta händerna för ögonen och titta mellan fingrarna medan man håller tummarna att allt går bra och inga skor flyger av. Brukar oftast vara Pirri som gör illa sig när det varit hagrace, har hänt både en och två gånger att när man kollar igenom hästarna efteråt ja nog är det hans ben det rinner blod från. Peppar, peppar hittills har det inte varit alltför allvarliga skador, eller ja Chanties operation nu i höst var följden av att hon blev sparkad i hagen förra året. Men inga hästar som fått benen avsparkade eller så, men dom är ute mycket och har stora hagar så det brukar vara rätt lugnt.

Eftersom jag tycker det är tråkigt att deppa ihop pga av vädret så bestämde jag mig för att rida ut och ta med hunden. Så in med Shamir och sadla, insåg att med kombinationen pigg häst och hund i skogen skulle det vara dumt att rida barbacka. Sen gav vi oss iväg på en härlig runda, jag tänkte innan att Shamir nog skulle ta det lugnt då terrängen är allt annat än platt. Men är man en pigg ponny kan man studsa sig fram även i skogen, så skritt och galopp var det gubben erbjöd idag och då är det bara att hänga med. För i skogen finns det inte mycket av hans finstämda känslighet som han har på ridbanan utan när man är ute gäller det att hålla tungan rätt i munnen och hänga med. Visst kan man styra och bromsa men att tro att man kan åka häst på honom ute är bara att glömma. Är mer känslan av att sitta på en 3-åring än en 23-åring när man rider ut på honom, man vet aldrig riktigt vad han kan hitta på. Så efter ha skrittat en bra bit off-road så kom vi dit jag tänkte trava lite, hann inte mer än börja korta tyglarna så galopperade Shamir. När jag då började bromsa honom drog han av ett gäng bocksprång så jag valde att fortsätta galoppera men att se till att jag reglerade farten. Red sedan ner för en rätt lång och hyfsat brant backe för att kunna låta honom springa uppför, det gick fort tillbaka kan jag lova och även utförsbacken togs i galopp en mycket kort sådan dock. För jag bad om skritt men fick en galopp som nästan stod still, kan lova att hunden hamnade något på efterkälken. När vi sedan skrittade hemåt gick Shamir så fort han bara kunde utan att trava så den tur jag trodde skulle ta 1 1/2 tim var avklarad på 1 tim. Både hästen och hunden var nöjd när vi kom hem så jag ska inte klaga, men någon lugn tur i skogen det blev det inte.

Hitta Bexi ;) hon har kamouflagefärg
Vi bor fint men inte platt, blir lite off-road ridning.

Sen har jag tränat Izzie och Cotten i sin hage, kom på att det funkar ju utmärkt att träna ta på grimma och knata runt lite i deras hage bara. För ska jag ta någon av dom från hagen behöver jag än så länge hjälp av någon för det går inte att lämna en av dom kvar själv i hagen. Har inte tid att fixa staket och skulle någon stolpe ryka så är det väldigt besvärligt att få ned någon ny nu med tjälen. Så vi tar det säkra före det osäkra än, men det blir helt klart bättre dom står inte lika mycket plåster på varandra nu när jag öppnat upp så Pirri och Rocky kan nosa på dom över staketen.

Madicken tyckte jag var orättvis när jag var och tränade med Izzie och Cotten så när jag var klar med dom fick även hon sig ett träningspass. Det svåra med henne är att hon får snöklumpar under skorna då vi inte vågade sätta snösulor och då är det lite svårt att jobba. Men när jag släppte lös henne på ridbanan för att gå och hämta en hammare att slå bort snön med så löste hon det på eget sätt. Hon drog iväg och sprang av sig lite energi, så då lossnade snöklumparna, när hon då bestämt sig för att hon sprungit klart så jobbade vi lite med böjning och starta traven i ett lite långsammare tempo. Hon förstår väldigt snabbt och vill verkligen göra rätt så bara det blir roligare underlag så ska jag börja rida henne också.


The wether can really make you depressed rigth now, as if it wasn't enough whit the rain that turned the snow into ice. During the night it came 1 mm snow so now you can't see were it's ice, really dangerus to walk with other words. Usually, I have a positive attitude to most things, because I do not think that things will be better if you whine. But last winter was like this and if we get another, I will probably turn into a whining bitch.

The horses allways get so fresh since the footing don't allow so much trotting and loping when it's ice. The risk is so great that they hurt themselves when they run around like crazy, becuse sooner or later they will get rid of the excess energy. Most of this times Pirri hurt him self in on or and other way with some scratches, but it's rare that they are badly hurt. It's only Chanties operation this fall that is the result of an pasture inury that turns out to be more severe than it first looked like, durnig the 14 years we have had horses.

Since I don't like to whine I deside to take Shamir and Bexi out fore a ride to make my mood better. This time I saddle up becuse I know that Shamir is hot to ride outside the paddock. He's more like a 3 year old horse when you are in the woods than the 23 year old he is. The terrain is anything but flat, so I thought he would take it abite easy, but it was full speed from start to finish. So what I thought should take 1 1/2 hour took just 1 hour, When I was thinking about troting, Shamir loped of and instead of fighting him I seet the speed. The old man know how to buck and when he is so fresh it's better to let him run some energy of. So after an hour out in the woods both horse and dog was satisfied.

Then I did some groundwork with Cotten and Izzie in their pasture, I can't take them away from each other yet because I'm affraid that the one remaining goes through the fence. But in this way I can train them without having someone to help me take them to the paddock or stable.
Madicken also got some groundwork but I took her to the paddock, due to she doesn't have snowsoles it''s hade to work her so much. The snow i buildning under her feets and I'm just geting afrid that she will hurt her legs. But she had no worries, when I turned her loose to go and get at hammer she ran of and the snow lumps flew away. So after her show, we worked with some bending and geeting a slower trot, since she is breed to be a racehorse. She tries and is very easy to learn.

Lektion nummer ett

Dagens lektion för Izzie och Cotten bestod av att bli fångad i hagen, promenera till stallet, ställa upp på stallgolvet, tvätta ur ögonen, kolla ben och hovar sen vänta på golvet medan jag mockade ett par boxar.

Brukar alltid tänka när det kommer nya hästar att dom ingenting kan, lättast så, då börjar man från början och lär dom efterhand vad jag vill att dom ska kunna. Fick idag hjälp av pappa för jag ville ta in Izzie och Cotten för att tvätta ögon och kolla upp Cottens ben då dom var svullna.
Vi fick börja med att ägna en 10-15 minuter åt att fånga dom. Cotten sa aldrig i livet att jag tar på mig grimman la öronen bakåt och vände rumpan till medan Izzie bara vek undan och gick iväg. Så det blev till att övertyga båda två om att alternativet komma och ta på sig grimman var bättre än att försöka hota eller springa iväg. Så i sakta mak drev jag runt båda två dit jag ville att dom skulle gå, efter en stund såg jag till att dom inte fick gå tillsammans utan var tvungen att hålla sig lite ifrån varandra och vips så fick jag ta på Izzie en grimma och när hon var fångad gick det utmärkt att även ta Cotten. Blir en stor utmaning att kunna dela på dom utan att få staket rivet eller bli släpad runt av den man tar iväg, men det tar jag senare känns inte riktigt som rätt tillfälle att börja med det innan dom går följsamt i grimman när man ska leda dom.

När vi sen kommit ner till stallet tyckte Izzie inte alls att stanna i stallet var någon trevlig idé så när pappa vände upp henne för att sätta fast grimmskaften så drog hon med honom ut ur stallet igen. Hon är inte så stor men som en bulldozer när hon kör upp huvudet, låser halsen och drar iväg. Cotten blev något upprörd för han satt ju redan fast inne i stallet, andra omgången Izzie kom in i stallet stängde jag ytterdörren så vi kunde ställa upp henne utan att riskera en runda ut på stallplanen igen.

Tvätta ögonen gick förvånansvärt bra, men Cottten tyckte det var otroligt jobbigt att stå uppbunden på golvet för hela han skakade. Kratsade igenom hovarna och lindade bakbenen på honom, tror nämligen att dom svullna benen kommer av att han är så ömfotad och ojämn i hovarna. Så hoppas att det hjälper att få på honom skor på onsdag. Så som avslutning fick dom bara stå och lugna sig medan jag mockade, blir till att upprepa det här tills dom känner sig trygga med att gå in i stallet så får tiden utvisa hur länge jag måste köra lektion ett.