Är dina förväntningar realistiska?

Det är kanske svårt ibland att stanna upp och tänka vad är det egentligen jag försöker göra tillsammans med min häst, man är så uppe i vardagen. Men det är bra att ha en målbild vars man vill ta sig oavsett om man vill rida i skogen, tävla eller träna trix.

Ska man skaffa sig en ny häst är det ännu viktigare att vara ärlig och realistisk mot sig själv när man bestämmer sig för vilken typ av häst man letar. Gör en lista på egenskaper du önskar, sen en lista på vad du kan och hästen bör kunna. Sen är det kanske bättre att spara pengar lite längre och köpa sig en häst som passar in i det man vill göra än att ta första bästa billiga häst. Billiga hästar är inte dåliga hästar men billiga hästar kräver ofta mycket mera jobb och då är frågan har du kunskapen att träna hästen utan att det blir fel. Nu har jag en billig häst som jag lagt ner mer än tredubbelt så mycket pengar som han kostade på att få honom smärtfri och börja bygga upp riktiga muskler för att fungera i ridningen. Sen kan alltid hästar göra illa sig oavsett om dom kostat 2000:- eller 200 000:- men det jag tycker man bör ha i åtanke när man ska köpa häst är att inköpet är en engångskostnad medan de löpande kostnaderna är de som blir kännbara om man egentligen inte har ekonomiskt utrymme att äga häst. Jag blir ledsen när jag ser hästar som inte får ordentlig hovvård för det är så dyrt eller ryttare som inte kollar upp sina hästar för dom inte har råd fast dom längst inne i magkänsla har på känn att det är nått som inte stämmer.
 
Har man höga förväntningar på vad man ska kunna göra med sin häst är det orättvist mot hästen att köpa en otränad och kanske till och med oinriden häst. Varje gång jag skaffar en ny häst förväntar jag mig att det tar minst ett år innan hästen och jag känner varandra ordentligt. För vissa hästar tar det kortare tid, andra längre men att ha som riktmärke att inte ha så höga förväntningar på hästen under första året är mer rättvist tycker jag. Visst händer det att jag tar med nya hästar på tävling eller utflykt bara efter nån månad men då är det för att lära känna hästen och få en uppfattning om hur dom reser. Är man proffsryttare eller har ridit mycket olika hästar under god vägledning går det självklart fortare för ju mer man rider dessto bättre blir man på att bilda sig en uppfattning hur en häst bör tränas. Men nu är merparten av Sveriges ryttare hobbyryttare, amatörer som älskar det dom håller på med men inte har det yttersta spetskompetensen på området.

Vill man rida i skogen ska man skaffa sig en häst som är trygg i skogen inte en som hoppar och sprätter för mista lilla. Vill du tävla skaffa en häst som har förutsättningen för att fungera i den gren/grenar du vill satsa på. För när man lägger ner så mycket tid och pengar på sin häst så ska det vara kul och då krävs att man har tänkt igenom vad man skaffar för häst. Det är orättvist att bli besviken på hästen för den inte är utbildad att göra det man själv vill göra, hamnar man där finns några allternativ sälj hästen till någon som har ambitionen som passar hästen bättre eller se till att läga ner din själ (och pengar) i att utbilda er tillsammans. Vill man till varje pris ha hästen kvar måste man kanske se över sin målsättning med att ha häst och justera så det passar bättre.
 
Shamir har inte alltid varit så lättriden och välskolad, men på 8 år hinner man skapa en hyfsad relation ;)

Hovar, i alla former och storlekar

Utbildningen rullar vidare, vi har varit inne i en period med mycket varmsmide nu, framskor till bakskor och vise versa. Allt för att lära oss att hantera verktyg, värme och material på rätt sätt. Ska ju i slutändan klara av att göra en sko från plattjärn, känns en bit bort än om vi säger så. Blir många värmningar där man inte hinner göra nått med formen på skon för man tänker fel när man greppar med tången, frustrerande men det är bara att kämpa på. Vissa gånger får man in ett bra flyt när man jobbar men när man kommer nästa dag så funkar ingenting. Det jag har upplevt jobbigast har dock varit ljudet från gasolbrännarna trots att jag har hörselskydd på mig så är jag helt tom i huvudet efter en dag i smedjan när de är igång.

Lite häst har vi fått jobba på också, mest avskoningar då skolhästarna ska ut på sina beten. Men idag var vi ute på fält och träffade på en häst modell större, närmare bestämt ett kallblod på typ 1200 kg. Hovarna var inte alltför roliga i utgångsläget men efter att mest hela gänget hovslagare jobbat på pållen på ett eller annat sätt så var det rätt så okej. Fotade lite men tyvärr kom jag inte ihåg att jag hade kameran med mig innan framhovarna redan var klara. Men på båda framhovarna hade insidorna flutit ut så det såg ut som två jättestora stortår på hovarna. Bak var det bara ena hoven som var i knasig balans. med en insida som var 1,5 cm högre än utsidan är jag fascinerad över att hästen inte var halt eller verkade missnöjd. Men de fyrbenta är otroligt toleranta med tanke på vad vi människor utsätter dom för av okunskap, för jag hoppas verkligen att merparten av hovslagarna ute i vårt avlånga land inte är nöjd med en skoning som såg ut som den här hästen i början. Utan att det var någon som inte visste bättre som utfört skoningen och om den någon hade kommit tillbaka idag hade börjat fundera på varför hovarna blev så sneda och konstiga efter förra skoningen. Tror hästen blev nöjd efter dagens skoning i alla fall, såg trevligare ut när den gick från skospiltan än när den kom gåendes dit.
 
 

Vad är det som gör en cool häst

Har under dom två månaderna Cotten och jag bott på skolan, många gånger blivit imponerad över vilken cool häst jag har. Även andra i omgivningen har uttryckt sig positivt om hans uppträdande, började idag lite sådär filosofiskt fundera på vad som gör en cool häst. Föds dom coola eller kan man gör dom coola, med varning för en roman och att alla inte håller med, kommer här min syn på det hela.

Jag tror lite enkelt förklarat att en cool häst är en trygg häst så när man har skapat en relation till hästen som den är trygg med så blir den cool med omgivningen. Men nu skulle jag ju utveckla tänket...

Alltför många hästar gå runt och styr runt sina människor för att hästen inte är trygg med situationer den hamnar i utan att människorna är medveten om vad som händer, man ger (omedvetna) eftergifter vid fel tidpunkter, utvecklar och befäster beteenden som inte är önskvärda för det blir farligt när vi ska umgås med så stora djur.
Det handlar inte om att vi ska domdera och vara den allsmäktige ledaren utan bygga ömsesidig respekt lyssna till hästarna när de kommer med förslag men även kunna säga vänligt men bestämt nej om det behövs. Ett givande och tagande, för det gäller att kunna balansera övningar och situationer så man inte bara säger nej hela tiden. För hur roligt är det att umgås med nån som hela tiden säger -nej det där är fel! gör inte sådär! låt bli! men för f*n kan du inte lyssna på vad jag säger! nu gör du fel igen!! Jag blir i alla fall inte sugen på att försöka samarbeta med någon som har den inställningen utan stänger av öronen och väljer att göra nått annat. Det gäller även hästar vi måste uppmuntra önskvärda beteenden, peppa dom när det blir rätt eller om de tycker nått är svårt/läskigt och överösa dom med beröm när de visar att det försöker genomföra de vi vill. Kanske får man vid första tillfället mötas halvvägs till "målet" och vara nöjd med en utveckling i rätt riktning. Men det gäller att vara uppmärksam och i nuet när man umgås med hästar så man är medveten om vad man förmedlar och tillåter.
 
Små saker som att hästar är svåra att leda, man måste ha kedjegrimmskaft eller träns för att kunna kontrollera hästen. För mig känns det så fel, jag vill ha en häst som väljer att umgås med mig som tycker det är roligt och utvecklande att följa med, då behövs inga kedjor. Jag leder inte mina hästar lös, men mitt grimmskaft är sällan ständigt spänt, jag har inte en ständig dragkamp när vi är ute och går. Hästarna får se sig omkring det händer att vi stannar och tittar på saker, ibland så länge hästen vill ibland ber jag dem komma med innan de anser sig ha tittat färdigt för jag kan ha en tid att passa. Jag strävar inte efter en robot som lyder min minsta vink men en häst som är lättsam och trevlig att ungås med.