Team Egnor

Jag har alltid varit duktig på att se till att mina hästar har fått regelbunden hovvård av duktig hovslagare. I och med att jag har haft verksamhet har det inte varit tal om några skoperioder på 10-15 veckor för då har jag garanterat haft tappskor, massa elände och hästar som inte kunnat jobba vilket kostar mer än att lägga om skorna på 6-8 veckor. Så jag har varit noga med att varje häst har haft den typ av skor som passat varje individ bäst, visst hade plånboken jublat om alla kunnat gå barfota och samtidigt arbetat optimalt.

Men jag har inget ridhus och inte direkt några fantastiska ridvägar inpå knuten utan har varit tvungen att sko de flesta hästarna helt eller halvt för att kunna rida utanför ridbanan på sommaren och alltid haft helskodda hästar på vintern för att undvika fläk skador. Har inte haft nerver att se hästarna knappt kunna röra sig i hagen utan att halka, är ju inte bara rörelse de går miste om då utan de spänner sig vilket ger ketchupeffekt i negativ riktning.

 

Kan bara ta Cotten som exempel, jag valde att inte helsko honom i höstas då han vintern innan broddtrampat sig väldigt illa på framhovens ballar flera gånger. Eftersom jag var väldigt säker på att den kroppsliga obalansen han hade gjorde att han trampade sig onödigt ofta valde jag att inte helsko honom samtidigt som de andra hästarna i början av oktober utan ville vänta en period för att hinna arbeta upp mer muskler på honom. Men tyvärr hann frosten/halkan före hovslagaren så han fick gå ca 1,5 vecka och halka med bakfötterna, vilket gjorde att han spände sig och fick ont både i ryggen och bakknäna så jag var tvungen att få antiinflammatorisk medicin och behandla honom för muskelspänningarna i ryggen. Så hade varit billigare att helsko honom och köpa 10 par boots för att skydda framhovarna från tramp. Men lätt att säga det med facit i hand, blir inga fler höstar/vintrar halvskodd för honom i vilket fall.

Jag har aldrig haft några katastrof hovar på mina hästar men nu när jag utbildar mig och får grotta ner mig i minsta lilla detalj så ger det mig ytterligare en dimension i hur viktigt det är med hovar i balans. Att man dessutom väljer skor som passar varje individ så sömmarna går att slå in på rätt ställe dvs vita linjen/lamellen och inte ute i väggarna. Det är så många små detaljer som skiljer en ok skoning från en bra skoning, det är lätt att på en mycket skev hov se vad som behöver rättas till, men när man står där med en hov som bara behöver göras lite på, ser man alltid det då de där små, små detaljerna.

 

På utbildningen pratar vi nu mycket hov i balans, se tårtbitar, backa trakter, att följa kronrand bärrand när man raspar utsidan på hoven och inte låta tån dra iväg. Lära sig se breddade lameller som är ett tecken på en belastning som är för stor så hoven inte klarar av att hålla ihop som den borde. Helt enkelt lära sig att läsa av en hov och se var den borde vara i form och jobba med att nå så nära optimalt som tillgången av horn tillåter oss. Det är logiskt och lätt i teorin men sen att se det när man jobbar och att våga tro på att man ser rätt, framförallt när man står med levande häst som kan röra på sig och därmed förändra vinkeln man tittar i medan man tittar då är inte fullt så enkelt alla gånger.

 

Det man också ska komma ihåg är att det som blir fel nere i hovarna frestar på hästens kropp högre upp. Kila upp din egen sko i tex bara ytterdelen av hälen, fotleden kommer då brytas inåt, även knä och höft påverkas av den brytning som blir, muskler och senor blir utsatta för onormala påfrestningar. Tänk dig då att gå så under en lång tid dessutom förstärks felaktigheter när hästens hov växer mellan skoningarna och följer man som hovslagare bara med hoven i ett felaktigt läge så blir det mer fel för varje gång man skor. Lite läskigt är det vilket ansvar man har när man skor men samtidigt otroligt inspirerande att kunna göra skillnad gäller bara man är noga och utför sina jobb på bästa möjliga sätt och hela tiden checkar sig själv så man inte missar och gör fel.