Team Egnor

De flesta som tränat häst eller lär sig rida själv känner nog igen sig i den där känslan när man kämpat och kämpat men inte får till det där man jobbar så hårt med till 100%, men så en dag så fungerar det bara. Ungefär som att inlärningen är en trappa där varje trappsteg som ska bestigas är den där tiden det tar att lära in och befästa något nytt. När det sen lossnar och fungerar är det en så eufoisk känsla som man kan leva på i flera dagar.

 

Cotten har nu i veckan tagit ett steg upp i sin utvecklingstrappa, från att ha varit lite motvillig och kämpat emot när jag har bett om förflyttning och böjning så flyter det på otroligt lätt nu. Det började redan i förra veckan, blev inte sämre av det fina träningspasset vi fick till i fredags och dagens ridning var riktigt rolig. Jag jobbade mycket övergångar idag för att han inte skulle hamna i ett läge där det blev för jobbigt för musklerna att jobba korrekt. Emellanåt när han travar nu så svingar han ryggen så mycket att han nästan skickar mig ur sadeln, riktigt häftig känsla att han tar i så mycket frivilligt. Av bara farten så kan jag nu be honom flytta skänkelvikning i både skritt och trav och han kan koordinera sig. Så det är verkligen ett hopp framåt i utvecklingen, måste dessutom dra sadelgjorden ett hål till för att kunna sitta upp utan att sadeln ska glida.

Känslan av att våren är här nu fullt ut, idag fick jag lov att besöka spolspiltan för att spola av Cottens mage och ben som var indränkt i blöt lera. Täcket var för den delen också indränkt i droppande lera så var inte så mysigt att ta av det, men hästen var bara lerig till hälften så sparade lite tid vid rykten men tar desto mer tid sen att rengöra täcket när det torkat.