Spontant inbokad träning

När jag red Cotten på torsdagskvällen blev jag spontant sugen på att träna så hade tur att det fanns plats ledig på clinicen under fredagsmorgonen. Så jag och Bexi var uppe före tuppen för att hinna fodra morgon höet vid kl 06 så Cotten inte skulle behöva springa runt med paltkoma.

När vi sen kom ner till ridhuset började ridpasset allt annat än bra, Cotten fick panik när vi hade skrittat bara ett halvt varv i ridhuset. Tog mig ett par sekunder innan jag insåg vad det var som gjorde honom så rädd, en av hästarna hade flätad svans och när han viftade ordentligt på den lät det som ordentliga pisksnärtar. Så det var bara för mig att sitta av och försöka lugna ner Cotten i hans panikattack. Var inte läge att sitta kvar i sadeln när han började resa sig och kasta sig baklänges. Så vi körde "följa John" med den läskiga hästen, blev lite bättre men att få hästen bakom Cotten gick bara inte. Tur i oturen vara att det var ett ekipage som ridit träningstiden innan våran, så den farliga svansen försvann ur ridhuset och Cotten kunde börja andas igen. Men tanken som kom upp i huvudet mitt var vad har Cotten varit med om som gör att han reagerar så stark på just det ljudet, han bryr sig väldigt lite om när det rasar från tak, bilar kör förbi, dörrar som smäller igen i blåsten eller hundar som skäller, men just pisksnärt får honom att krypa ur skinnet...

Eftersom vi var två som red samtidigt passade det utmärkt att Cotten och jag fick lite tid där i början att bara komma i fas. När vi sen började jobba med tränarögon på oss kämpade han på riktigt bra. Perfekt att få en check med tränare som kan ge mig feedback på det jobb vi gjort hittills. Väldig basic att bara hitta en avslappnad position där jag kan be honom flytta undan bogarna utan att vi tappar varken takt eller position på volten. En lite lustig grej med Cotten är att han fibblar väldigt mycket med bettet i munnen men han är så mjuk i stödet, har aldrig varit med om en häst som varit så. Vanligast är att en häst som grejar mycket blir tung, bitig och känns obekväm med bettet men han är inte så. Funderar på om det är en grej han gör när tankeverksamheten går på högvarv, måste fundera och analysera det där lite mer. Tidvis var Cotten jättefin, sen att han inte har orken att hela tiden jobba korrekt är en skitsak i sammanhanget för han försöker och kämpar. Jag tycker inställningen är så viktig när jag jobbar med hästar, kan jag inte få dom att tycka det är kul, meningsfullt och vilja kämpa med mig är jag ute på djup vatten. Hade tänkt att be nån av läktarfolket att filma oss lite men glömde som av det när jag fick fullt upp med att få Cotten lugn där i början så tyvärr har jag inget som kan ge mig visuell feedback på det jobb vi gjorde utan får förlita mig på min egen känsla och de som tittade på och tyckte det såg fint ut. Vi var båda rejält svettiga när vi var klara men rid/växthuset blir ju väldigt varmt när solen tittar fram så var skönt att ha en tidigt ridtid. Är lite sugen på att försöka boka in ett pass vid nästa tillfälle som är i april, måste bara kolla hur jag kan få kalendern att stämma med det.

Kommentera här: