Team Egnor

Ibland behöver man inte ens lämna hagen innan man fått en känsla av vars det tilltänkta ridpasset skulle kunna hamna i för kategori. Pga av mindre roliga besvär som översvämning i stallet så hann jag inte rida något alls i helgen, så Chantie fick ett par dagar med bara hagvistelse. Det är inte så populärt i hennes värld, man behöver inte rida henne varje dag men hon vill få följa med ut och göra nått varje dag. Just nu står det högt i kurs att få klättra i snödrivor! och plumsa snö, jag blir inte riktigt klok på henne alla gånger men hon är charmig.

 

Det gick väldigt snabbt att få på grimman idag om vi säger så, hon skulle med och tänkte inte missa chansen. Redan på väg upp till stallet så var hon energisk, när vi sen kom så hon fick syn på vattendiket utanför stallet började hon blåsa upp sig. Man glömmer under året hur hon ser på vattendiken när man inte regelbundet måste korsa något. Tänkte jag tar väl chansen att träna kliva över 10-20 cm bred fåra med vatten, men betänk att det var nästan Grand Canyon i Chanties värld. Så efter mycket blåsande så laddar hon och hoppar stort men gömmer bakbenen som trampar ner i vattnet så det stänker, KATASTROF!! Usch och fy. Men med lite godis vid valda tillfällen samt knatande fram och tillbaka så minskade det farliga betydligt. Bannade mig själv lite att jag inte bara noterade att hon tyckte det såg suspekt ut och tog tag i promenerandet över efter ridpasset gissar att huvudspökena inte varit fullt så stora då, men gjort är gjort och vi gick klev över efteråt också på betydligt lugnare sätt. Här var det inte längre någon tvekan om att om jag inte skötte mina kort rätt under ridningen skulle jag få det jobbigare än nödvändigt. På med sadel och ut på banan, en sån här dag låter man inte henne skritta på lång tygel och leta spöken utan man rider aktivt i skritten från första steg utan att pressa henne så hon blir spänd. Så raka linjer och flytta bakdelen i vändningarna blev vår uppvärmning, ibland bara ett steg ibland ett halvt varv allt för att hon skulle behålla fokus på arbetet. När hon har sina energiska dagar brukar man få räkna med rivstarter i traven så jag blev lite förvånad att hon startade otroligt mjukt och fint. Första omgången travarbete var riktigt sansat, massor övergångar till skritt och hon jobbade fint. Men när jag fattade första galoppen ångade hon igång, full fart framåt inte så mycket i galoppen men traven efteråt och helt plötsligt var dom fina övergångarna bortblåsta och alternativen som erbjöds var tvärnit eller fullt ös. Bara andas djupt, prata med henne och lirka henne in i serpentinbågar och svaga öppnor. Inte göra någon stor affär av när hon bjuder galopp eller andra övergångar av sig själv utan bara hålla mig till planen. Mycket nöjd med hur jag lyckades kanalisera all energi för trots hennes försök att bara knökla ihop halsen och springa iväg med huvudet bakom lod så lyckades jag hålla ihop konceptet. Hoppas på att kunna bygga vidare på grundarbetet imorgon med en lite mindre het häst.