Team Egnor

Nu är perioden med ishalka och stenhårt underlag över så skönt, senaste månaden har varit helt ok där hästarna bor men nu i veckan vräkte det bokstavligen ner snö så nu är det riktigt vinterlandskap. Min lilla skruttbil kom ingenvart där det var oskottat, bildörren plogade när man öppnade... mycket snö med andra ord.
Men nu när det är ordnat med snöröjningen på både väg och ridbanan så är underlag kanonfint att rida på. Jag har kommit in i ridningen igen efter en höst med minimalt med tid och ork att rida. Igår slog jag på stort och red tre hästar innan det var dags att åka ut och sko.

 

Bestis fick luffsa ut på en skritt runda vilket hon inte hade nått emot, skönt att få mjukstarta i vinterlandskap och solsken. Sessan ville gärna ta en tur utanför ridbanan men när det kom till kritan vågade hon inte gå själv. Gick bra tills vi passerat hagen med de andra hästarna då var det inte intressant längre, efter lite lirkande gick hon ett par tveksamma steg framåt då var jag snabb att berömma och bad henne vända. Får jobba i små steg så ska vi nog kunna komma ut och skritta lilla rundan själv i alla fall men valde igår att inte ta mig an den uppgiften utan återvända till ridbanan och jobba där. Har inte hunnit rida henne alltför många gånger sen jag köpte henne så vi har inte någon jätteetablerad relation till varandra så att begära att hon ska lita på mig bara sådär kändes inte som ett alternativ. Det tar tid att bygga förtroende och jag skyndar hellre långsamt än att jag tvingas börja om gång på gång för att jag har för bråttom. Istället blev det ett trevligt ridpass på banan med fokus på korrekta övergångar och avslappnad häst. Shamir red jag bara barbacka ett kortare joggingpass för tiden för att sadla och fixa fanns inte innan jag skulle iväg. Helt galet vad fort tiden går när man är i stallet.