Upp som en sol, ner som en pannkaka
Att det svänger fort när man har med hästar att göra är ingen hemlighet. Jag har laddat och riktigt sett framemot att få åka iväg med Pirri och tävla i helgen. Tyckte mig ha fått riktigt bra koll på både honom och mig själv. Vi har kämpat med skrittbommar och upphöjda bommar så de går så mycket bättre än för en månad sen. När jag red i onsdags hade jag jättefin känsla, ryggningen fungerade bra jag hade fått kläm på hur långa steg han tar och hur han flyttar beroende på vars jag placerade skänklarna. Galoppombytena från vänster till höger som jag nästan blivit gråhårig över fungerade plötsligt och allt kändes väldigt bra.
Men säg den lycka som varar länge, senare på dagen ser jag hur han i hagen vänder och ska galoppera iväg med resten av hästarna. Bara det att han snubblar ordentligt, står på näsan och haltar tydligt efter den vurpan så någon tävling blir det inte med honom. Utan nu har jag bokat veterinärtid åt både honom och Chantie nästa vecka.
Så nu blir det Shamir som får hänga med mig och systrarna på tävling i helgen behöver ett litet avbrott i vardagen som snurrar väldigt fort emellanåt.